1800-talets svenska emigration

Från 1840-talet fram till 1920-talet utvandrade cirka 1,3 miljoner svenskar, de flesta till Amerika. Många som emigrerade sökte sig ett bättre liv, en väg ut ur hopplösheten.

Långt ifrån alla flyttade så långt som till andra sidan Atlanten, en hel del flyttade bara till andra sidan Öresund.

Befolkningen ökar – liksom fattigdomen

Emigrationen grundlades redan under 1700-talet – detta århundrade som präglades av fred och nya tankesätt om Sveriges ekonomi. Riksdagen ansåg att Sveriges framtid låg i industrier och städer. Ett industrialiserat Sverige skulle ta landet ut ur fattigdomen, trodde man.

Men industrier och städer behövde människor. Sveriges folkmängd var för liten. Det fanns inte tillräckligt med billig arbetskraft att få tag i till industrierna.

Jordreformer

En rad olika reformer och förändringar gjordes för att Sveriges befolkning skulle öka. Exempelvis var man från regeringens sida positiv till hemmansklyvningar. För att effektivisera jordbruket genomfördes även skiftesreformer för att göra jordbruket effektivare.

Potatisen och vaccinet

Under tidigt 1800-tal slog potatisen igenom som basföda i Sverige, samtidigt som smittkoppsvaccinering blev obligatoriskt (1816). Detta hade också betydelse för befolkningsökningen.

Under 1700-talet hade många människor över hela Europa dött av smittkoppor. Man har beräknat att omkring 60 miljoner människor dog av sjukdomen, varav 90 procent barn.

Den första smittkoppsvaccinationen utfördes i Sverige år 1801. År 1816 blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn mot smittkoppor.

Arbetslöshet

Följaktligen hade Sverige under tidigt 1800-tal en kraftig befolkningstillväxt, d.v.s. dödligheten sjönk samtidigt som födelsetalen förblev höga. Resultatet av reformerna med bl.a. hemmansklyvningarna ledde till att en stor del av jordbruksbefolkningen satt på små jordar som inte var tillräckliga för att försörja dem.

Hemmansklyvning

En hemmansklyvning innebar att jorden delades i mindre bitar då den skulle delas mellan barnen vid dödsfall istället för att äldste sonen fick hela jordlotten. Detta medförde att fler fick tillgång till jord. Ny mark röjdes för nyodling med tillhörande torp eller backstuga för de som var fattiga.

Kring 1840 fanns många arbetslösa ungdomar som inte kunde försörja sig. Som följd av detta hade Sverige en stor grupp av människor som inte hade något annat val än att bli dåligt betalda lantarbetare, torpare eller flytta till städerna.

Svält

Riksdagen hade nått sitt mål, Sveriges befolkning ökade från 1,8 miljoner år 1750 till 2,3 miljoner år 1800.

Men Sveriges industrialisering gick långsamt och transportlederna i landet var dåligt utbyggda.

Så när det blev missväxt och nödår kunde man inte transportera mat från en landsända till en annan. Fattigdom och svält blev resultatet.

Flyttningar inom Sverige blev vanligare, många sökte sig till kusterna och sillfisket. När sillen slutade gå till flyttade många till Stockholm istället, där de hoppades få arbete. Men där var dödligheten dubbelt så hög som på landsbygden på grund av sjukdomar och smuts.

Befolkningen hade alltså ökat men den utlovade industrialiseringen hade inte kommit igång. Många människor levde från dag till dag utan varken fast bostad eller inkomst. Att emigrera från Sverige blev en dröm för allt fler.

Orsaker till emigrationen

Varför valde man att utvandra? Vilka orsaker låg bakom beslutet att rycka upp bopålarna och börja om från början i ett annat land?

Det finns inte ett svar på dessa frågor – det är flera faktorer som i kombination med varandra gjorde att många valde att utvandra. Ett par av skälen var alltså fattigdom och överbefolkning i Sverige.

Andra faktorer som kunde få folk att emigrera var att man hade en annan syn på religion än den svenska statskyrkan, som exempelvis de så kallade “Erik-Janssarna” från Hälsingland. Dessa ville exempelvis att kyrkan skulle skiljas från staten. Grundaren hette Erik Jansson och kom från Biskopskulla i Uppland och i Amerika grundade han staden Bishop Hill i Illinois.

En del unga män ville slippa den utökade värnplikten och reste från Sverige innan de fyllt 21 år. Andra var helt enkelt äventyrslystna och emigrerade för att få uppleva något nytt och annorlunda.

Drömmen om Amerika

Folkskolestadgan från 1842 innebar att de allra flesta svenskar var både läs- och skrivkunniga. Släktingar som emigrerat skrev hem och berättade om hur det var i Amerika.

Kanske utelämnade man det som inte var så bra, så att familjen hemma skulle tro att det verkligen var möjligheternas land man flyttat till? Dessa tidningar och brev som skickades mellan USA och Sverige spelade säkerligen stor roll i det svåra beslutet att emigrera.

Svenska handelsmän, tekniker och andra inom bland annat industrin åkte på studieresor till USA under tidigt 1800-tal. Väl hemma igen skrev de böcker och tidningsartiklar om sina upplevelser och om vad det framåtsträvande landet hade att erbjuda. Det talades om Amerika i de fina salongerna – Amerika blev helt enkelt modernt bland de mer välbeställda människorna i Sverige.

Den tidiga emigrationen

De som utvandrade i den första emigrationsvågen (fram till ca 1845) var främst affärsmän, hantverkare, tjänstemän, rikare bönder samt några ur adeln och det högre borgerskapet. Människor från medelklassen och däröver kan man säga. Att emigrera krävde – då som nu – pengar, kunskap och ett gott kontaktnät i det nya landet.

Vad var det som gjorde att just dessa kategorier av människor utvandrade? För böndernas del var det antagligen artiklarna i svenska tidningar om de rika odlingsjordarna i Mellanvästern (staterna Ohio, Indiana, Michigan, Wisconsin, Illinois, Minnesota, Iowa, Missouri, North Dakota, South Dakota, Nebraska och Kansas) som lockade.

Skiftesreformerna inom det svenska jordbruket gjorde att många bönder kände att de inte kunde ge sina barn en framtid och valde därför att emigrera till Amerika och de stora ouppodlade jordarna.

Näringsfrihet införs

År 1846 fick vi näringsfrihet i Sverige vilket betyder att vem som helst fick driva affär eller hantverk. Detta gjorde att många hantverkare gick i konkurs på grund av den hårdnande konkurrensen. Hantverkare har alltid varit rörliga i och med lärlings- och gesällsystemet, så att emigrera till USA föll sig nog naturligt för en del.

Resebidraget

Förutom de som hade råd att åka var det en del fattiga eller kriminella som skickades iväg mot sin vilja. Framförallt England skickade sina fångar till Amerika istället för att sätta dem i fängelser, precis som man tidigare skickade fångar till Australien.

En del av Sveriges fattiga skeppades också iväg till Amerika i all hemlighet, det var inget myndigheterna talade högt om. De fattiga fick resebidrag om de lovade att emigrera. Resebidraget bestod av pengar som kommunerna samlat in av kommuninvånarna.

Under den första utvandringsvågen emigrerade man oftast i större grupper, men under den senare utvandringen i slutet av 1800-talet blev det mer vanligt att emigrera ensam. Det berodde på att många svenskar vid det laget hade någon i familjen eller någon annan de kände som redan hade emigrerat. De hade alltså någon att åka till som de kunde bo hos innan de kommit i ordning i det nya landet.

Bland dem som reste ensamma stannade majoriteten av kvinnorna i städerna medan männen sökte sig vidare ut i landet.

Att resa “ovanpå lasten”

Mellan år 1814 och in på 1840-talet var Sveriges export av järn till USA väldigt stor. USA var då en relativt ny nation med stora naturtillgångar, men brist på arbetskraft. Många emigranter från Sverige reste då “ovanpå lasten”, det vill säga med de fraktbåtar som gick med järn från Göteborg till New York.

Detta sätt att resa innebar att fraktbåtarna tog med passagerare fastän fartygen inte var anpassade till passagerartrafik. Mat och dricksvatten surnade, sjukdomar som kolera härjade fritt och många av dem som gick ombord på båten kom inte av den levande.

År 1819 satte de amerikanska hamnmyndigheterna upp regler som gjorde att de värsta resorna förhindrades.

Borgen och passtvång

Efter år 1840 behövde svenska utlandsresenärer inte längre ställa borgen, det vill säga lämna kvar pengar i Sverige som en försäkran om att de skulle återvända. Det innebar att även de som inte hade pengar att undvara kunde åka utomlands. Tjugo år senare, 1860, avskaffades passtvånget.

Före år 1860 behövde man ha pass både för att resa utomlands och inomlands mellan olika städer. Passtvång för utlandsresa återinfördes i samband med första världskriget.

Nödårsemigrationen

Det var missväxt och nödår i Sverige 1867-69. Skördarna slog fel flera år i rad samtidigt som våren år 1867 kom sent och hösten tidigt. Sommaren var torr och het.

År 1870 uppgick Sveriges jordbrukande befolkning till 2,7 miljoner. Hälften av alla dess ägde ingen egen jord utan var tjänstefolk, torpare och backstugusittare.

Dessa faktorer låg till grund för den stora massutvandringen under 1870-talet. Som fattig såg man ingen annan väg ut ur eländet. Löften om fri jord och höga löner i Amerika lockade. Hemma i Sverige var det hungersnöd, men i USA var det goda tider och gott om mat.

Missväxten var störst i skogsbygderna som exempelvis dåvarande Kristianstads län, alltså nordöstra Skåne. Under perioden från ca 1850 till omkring 1925 emigrerade ca 59 000 från Kristianstads län och 63 000 från Malmöhus län till USA. Den skånska utvandringen var störst från Bjäre och Östra Göinge härader.

Järnvägen var vid denna tid utbyggd, så det var lättare att ta sig till emigrantbåtarna i Göteborg för vidare transport till England och därefter Amerika. Bodde man i södra Sverige åkte man till Köpenhamn och därefter till England och Amerika.

Emigrationen under slutet av 1800-talet

Perioderna mellan 1880–82 och 1887–88 sammanföll svenska lågkonjunkturer med amerikanska högkonjunkturer. Minst 45000 svenskar emigrerade år 1882 och 1888 till USA. Troligtvis emigrerade ännu fler, men de är inte registrerade i utflyttningsböckerna, d.v.s. kyrkböckerna.

Tidigt 1900-tal

Massemigrationen från Sverige till USA fortsatte fram till första världskrigets utbrott 1914. Redan 1893 började den avta men tog åter fart 1902–03 och 1910 på grund av läget på arbetsmarknaden i Sverige.

Under första världskriget utvandrade fler svenskar till de nordiska granländerna än till Amerika, något som inte hade hänt sedan 1878. På grund av krigsoroligheterna var det samtidigt fler som valde att återvända till Sverige än som reste härifrån.

Flytt inom Europa

Redan innan Amerikautvandringen riktigt tog fart kring 1840 utvandrade en hel del svenskar till de nordiska granländerna och till norra Tyskland för att arbeta. Denna emigration fortsatte parallellt med emigrationen till Amerika.

Emigration till Danmark

Lönerna inom jordbruket i Danmark var högre än i Sverige så många pigor åkte dit för att tjäna pengar. Även hantverkare och outbildade sökte sig till den danska arbetsmarknaden, främst inom Köpenhamnsområdet.

Ser man på statistiken är det främst människor från Malmöhus län i Skåne som sökte sig till Köpenhamn och däromkring. Av 100 personer som lämnade Malmöhus län flyttade 42 till Danmark och av 100 personer som lämnade Kristianstad län flyttade 16–17 till Danmark.

Danmark, liksom Sverige, var mitt uppe i industrialiseringen. Städerna växte och behövde arbetskraft. Hus, fabriker, kloaker, järnväg, gasledningar och mycket annat skulle byggas ut och anpassas till den ökande befolkningen.

För många skåningar var det mer naturligt att åka till Köpenhamn än till Stockholm för att söka arbete.

Statistiken för emigrationen till grannländerna är inte så omfattande, uppgifterna om utflyttning är inte alltid registrerad i kyrkböckernas utflyttningslängder. Vad man kan utläsa av den statistik som finns är att mellan år 1851 och 1930 flyttade 258786 svenskar inom Europa. Det är cirka en fjärdedel av det antal som flyttade till Amerika under samma period. Troligtvis har fler flyttat utan att det har blivit registrerat.

Emigrationen avtar

Under 1920-talet började emigrationen från Sverige att avta. Anledningarna till det var främst att det behövdes arbetskraft inom både svenskt jordbruk och inom industrin. I Skåne odlades bland annat stora mängder sockerbetor.

Sockerbetsodlingen behövde en hel del arbetskraft. En del människor fortsatte dock att åka fram och tillbaka över Atlanten för att jobba några år i Amerika. När Amerika gick in i lågkonjunktur återvände de till Sverige.

Relaterade berättelser

  • 764_listing

    Neil Erickson

    Berättelsen handlar om livet som nybyggare och genom en nära skildring av en ung mans nya liv i Amerika får vi inblick i svårigheterna att hålla samman familjen. Berättelsen utspelar sig under 1800-talet i Arizona, USA, men Neil är född i Fjälkestad.

    Läs berättelsen

  • 766_listing

    Nilla Pehrsdotter

    Utöver att skildra bakgrunden till den stora emigrationen av svenskar ger berättelsen även insikt i hur emigration påverkar och splittrar familjer och släkt, även de som stannat kvar. Berättelsen utspelar sig under 1800-talet i Fjälkestad.

    Läs berättelsen

  • 770_listing

    Olga Larsson

    En ung prostituerad kvinna väljer att bryta upp från sitt gamla liv och resa till Amerika. En text om frihetstanken och möjligheten att emigrera. Berättelsen utspelar sig på båten mellan Malmö och Köpenhamn i början av 1900-talet. Olga är född och uppvuxen i Malmö.

    Läs berättelsen

Källredovisningar

Litteratur

Beijbom, Ulf. Amerika. Amerika! En bok om utvandringen. 1977.

Norman, Hans och Runbom, Harald. Amerika-emigrationen. I källornas belysning. 1980.

Over Øresund før Broen. Svenskere på Københavnsegnen i 300 år. Lokalhistoriske Arkiver i Storkøbenhavn, (LASK) 2000.

Skansjö, Sten. Skånes historia. 1997.

Digital media

smittkoppor. Smittskyddsinstitutet.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten