1900-talets jordbruksförändringar

I början av 1900-talet såg jordbrukarfamiljernas vardag mycket annorlunda ut jämfört med idag. Oftast fanns ingen elektricitet på landsbygden, utan man fick värma sig med vedeldade kaminer och laga mat på vedspis. Belysning för arbete kom från fotogenlampor eller karbidlampor.

Vatten till hushållet och djuren pumpades för hand ur brunnen. Traktorer fanns inte, utan man hade arbetshästar för att dra plogar och kärror. Det var mycket ovanligt att barnen fortsatte skolan efter den sexåriga folkskolan, eftersom de behövdes på gården.

Elektricitet

Elektriciteten kom till många gårdar under mellankrigstiden, på 1920- och 30-talen. Ofta var det privata elektricitetsföreningar, där de som ville ha ström framdragen var medlemmar. Det var en stor upplevelse, när man kunde få ljus bara genom att vrida på en knapp! Det blev också mycket lättare att ordna med vatten.

År 1930 fanns ungefär 650’000 hästar i Sverige, de allra flesta i jordbruket. Hästsporten var mycket lite utbredd, och hästdragna droskor hade ersatts med taxi och spårvagnar.

Hårt manuellt arbete ersattes av elektriciteten

Olov Johansson i Kvidinge hade som pojke till arbete att pumpa upp vatten till djuren i stallet. Det tog minst en halv timme varje dag, men när familjen år 1935 installerat en elektrisk pump och en hydrofor, räckte det att vrida på en kran, så fick djuren sitt vatten.

Hästar ersattes av traktorer

År 1930 fanns ungefär 650’000 hästar i Sverige, de allra flesta i jordbruket. Hästsporten var mycket lite utbredd, och hästdragna droskor hade ersatts med taxi och spårvagnar.

Antalet traktorer var samtidigt färre än 10’000. Fram till andra världskrigets slut 1945 ökade traktorerna sakta, medan hästarna minskade lika sakta, men efter kriget skedde minskningen i en snabbare takt.

Fram till 1980 föll hästantalet till 51’000, medan traktorerna ökade till över 190’000.

Samarbete vid skördetid

Tidigare var det vanligt att man samarbetade om tröskning. Ångdrivna tröskverk som eldades med kol eller flis fanns redan på 1800-talet, och så småningom kom oljedrivna tröskor. Antingen kunde tröskverket ägas gemensamt av en tröskförening, eller också kunde en driftig person köpa in en tröska och erbjuda tröskning mot betalning. Tröskverket flyttades då från gård till gård, där tröskningen skulle göras.

Stort arbetslag krävdes

Trots maskinen behövdes det mycket folk till tröskningen: elda och hålla igång maskinen, langa fram och göra i ordning kärvarna, mata tröskan med kärvar, bära fram och bära undan säckar samt matlagning åt hela arbetslaget. Nu för tiden, med en modern skördetröska, gör en person samma arbete som kanske 15 personer gjorde på 1920-talet.

Även liten gård krävde stor arbetsinsats

Det behövdes också fler personer för att klara en gård på den tiden. Ett vanligt familjejordbruk på 1920-talet, med 20 hektar åker hade ofta en piga och en dräng anställda, förutom bonden, hans hustru och eventuella barn. Nu för tiden är en sådan liten gård närmast ett fritidslantbruk, och det försörjer inte ens sin brukare.

Arbetet var också mycket tyngre. Men en traktor behöver ju aldrig vila, som hästen behövde. Det gör också att man kan känna mer stress för att bli färdig som fort som möjligt. Men när maskinerna gör att gårdsarbetet inte tar så lång tid, kan det bli möjligt till exempel för hustrun att söka arbete utanför hemmet.

Konstgödning och bekämpningsmedel

Konstgödning fanns redan på 1800-talet och stallgödsel använder man fortfarande. Men med hjälp av av traktordrivna tankvagnar och gödselspridare sprids det mycket lättare nuförtiden. Kemiska bekämpningsmedel används av de flesta bönder, men tack vare bättre spridningsmetoder har man lyckats minska förbrukningen av medlen.

Ekologisk odling

En del bönder går över till ekologisk odling, vilket delvis innebär en återgång till gamla jordbruksmetoder. Då använder man inte handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel.

Avsikten är att man ska bedriva jordbruket utan att skada miljön, och ändå få bra produkter. Det går åt mer arbete bland annat för ogräsrensning, och det är viktigt att växterna odlas i viss ordning.

Relaterade berättelser

  • 731_listing

    Ellen Nilsson

    Genom Ellen Nilssons berättelse får vi en inblick i hur livet under början av 1900-talet kunder vara. Skolgång, statarsystem och fackföreningar är något av det som nämns i texten. Ellen föddes och växte upp i Sireköpinge och bodde som vuxen i Billeberga.

    Läs berättelsen

  • 759_listing

    Rutger Macklean

    Berättelsen skildrar bakgrunden och genomförandet av jordbruksreformen. Vi får även inblick i en friherres syn på jordbruk och skötsel av åkermark under 1700-talet. Berättelsen utspelar sig på Svaneholms slott.

    Läs berättelsen

  • 796_listing

    Walfrid Weibull

    Berättelsen skildrar framväxten av företaget Svalöf Weibullsunder 1800-talet. En resa från småskalig förädling av fröer vid köksbordet till ett företag med hundratals anställda. Weibull var verksam i Landskrona där berättelsen också till största delen utspelar sig.

    Läs berättelsen

Källredovisningar

Litteratur

Perlinge, Anders. Bondeminnen. 1995.
Sveriges nationalatlas, Jordbruket. 1992.

Digital media

Nationalencyklopedien. Sökord: alternativ ordling.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten