Att resa över Sundet på 1800-talet

Före ångbåtarna fick man åka med roddbåtar och segelbåtar över Öresund.

Var det storm hissades en svart kula på en stång i hamnen, och då gick inga båtar.

Färjemän

Trafiken sköttes av så kallade färjemän, som tillhörde färjemanslaget. Resenären gick ner till hamnen och letade upp en ledig färjeman, och kom överens om priset och avresetiden.

1801 kostade en sådan resa tre riksdaler på sommaren. Om Öresund var fyllt med is på vintern kunde resan kosta upp emot 10 riksdaler. Folk som bodde i Helsingborg betalade lite mindre.

Ångbåtar

I början av 1800-talet uppfanns ångmaskinen. Det dröjde till 1836 innan den första ångbåten började gå i regelbunden trafik till och från Helsingborg.

Om Öresund var fyllt med is på vintern kunde resan år 1801 kosta upp emot 10 riksdaler. Folk som bodde i Helsingborg betalade lite mindre.

Båten hette “Dronning Maria” och gick en gång i veckan mellan Köpenhamn, Vedbæk, Helsingborg och Helsingör. En resa mellan Helsingborg och Köpenhamn kostade tre riksdaler riksgälds (riksgälds betecknade förr en lägre värderad typ av mynt). Man kan jämföra med att år 1835 kostade ett par byxor i vadmal 6 riksdaler. Biljettpriset var alltså ganska dyrt, men det kom snart fler båtar och då sjönk priset.

Två år senare, 1838, fick Landskrona sin första ångbåtslinje till Köpenhamn. Båten hette “Landskrona” och avseglade mot Köpenhamn varje tisdag och fredag. Under sommartid gick hon även på söndagar till badorten Bellevue norr om Köpenhamn.

Hjulångare

1841 bildades ett ångbåtsbolag i Helsingör, Dampskibs-Selskabet. Bolaget köpte en hjulångare byggd av järn. Den döptes till “Hamlet” och var en riktig lyxbåt med salong för damerna, “konversationssalonger” och en förstaklassmatsal. “Hamlet” gick i reguljär trafik Köpenhamn – Helsingör – Helsingborg – Köpenhamn.

År 1847 fick “Hamlet” sällskap av en hjulångare till, “Ophelia”. Trafiken gick från vår till höst, med uppehåll under vintermånaderna. Den billigaste resan mellan Helsingör och Helsingborg kostade länge 32 skilling, men på 1850-talet kom fler bolag till, och då sjönk priset till hälften, 16 skilling. 1855 var en vanlig lön för ett dagsverke ungefär 25 skilling.

1873 hände en olycka på ångaren “Laertes”, då ångpannan exploderade och eldaren omkom. Ångaren “Horatio” kom till undsättning och räddade passagerarna.

De Forenede Dampskibsselskaber

1874 övertog det danska bolaget DFDS, De Forenede Dampskibsselskaber, alla ångfartyg på Öresund.

Då gick tre turer i vardera riktningen mellan Helsingborg och Helsingör. En enkel andraklassbiljett kostade 50 öre, men man kunde också köpa månadskort och årskort. DFDS finns kvar än i dag, och trafikerar bland annat Bornholm och Oslo. “Dampskib” betyder ångfartyg på danska, och “selskab” är detsamma som bolag.

Tågfärjor

I slutet av 1880-talet drogs järnvägen fram längs västkusten, och då började också tågfärjor gå till Köpenhamn. 1892 invigdes tågfärjeleden mellan Helsingborg och Helsingör. Hjulångaren “Kronprinsessan Louise” gjorde då fem turer varje dag. De Danske Statsbaner (DSB) och Statens Järnvägar (SJ) drev trafiken tillsammans.

Pass och passersedel

Man måste ha pass för att resa till Danmark på 1800-talet. Så småningom räckte det med en passersedel, som skulle vara underskriven av borgmästaren och stadens kommendant.

Posten

Posten över Öresund sköttes av färjemanslaget till 1859. I början gick posten två gånger i veckan till Helsingör, men 1835 blev den daglig. Efter hand tog ångbåtarna över mer och mer av postgången.

Källredovisningar

Litteratur

Andersson, Tommie. Sällsamheter vid Öresund, 1994.

Jansson, Christer. Med ångbåt från Helsingborg, 1982.

Petersson, Lennart. Danmarkstrafiken från Landskrona och Hven, 1994.

Digital media

“riksgälds”. I: Nationalencyklopedin, 2006.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten