Bondens hem på medeltiden

I tidig medeltid så skiljer sig inte bondens hem särskilt mycket från de bostäder som fanns på järnåldern. Varken ut- eller invändigt. Det har arkeologerna sett när de har gjort sina utgrävningar. Det finns nämligen inga bondhus kvar från medeltiden eftersom de byggdes av grästorv och senare trä, material som lätt förstörs i brand eller ruttnar bort.

Danska arkeologer har grävt ut ett hus i byn Hejninge nära staden Slagelse som ligger på västra Själland.

Tre hus på samma tomt

Arkeologerna kunde se att mellan år 1100 och 1500 så byggdes det tre hus på samma tomt. Det var väldigt vanligt att man byggde ett nytt hus ovan på resterna av det gamla.

Det äldsta huset – ett långhus

Det äldsta huset som arkeologerna hittade rester av på tomten i Hejninge var ett så kallat långhus som var 23 meter långt och 8 meter brett. Husets stomme var trästolpar som grävts ner en bit i marken. Mellan stolparna flätade man tunnare grenar till väggar. Utanpå dessa väggar kletade man ett lager lera som tätningsmedel. Taket hölls uppe av två rader med stolpar som stod inne i huset. Mitt i huset fanns en eldstad. Röken från elden tog sig ut genom ett hål i taket. Människorna bodde i en del av huset, djuren i den andra.

Storböndernas hus

Storbönderna byggde oftast en annan sorts hus som var mer bastanta. Istället för att ha flätade grenar täckta med lera mellan stolparna så hade man plankor. Dessa plankor kilades fast i stolparna. Man använde alltså inte spik utan man passade in en utskjutande del av plankan i ett hålrum i stolpen. Lite som när man lägger pussel, en bit ska passas in i en annan.

Omkring år 1250 så revs långhuset och ersattes med ett nästan likadant. Enda skillnaden var att det nya huset var lite längre och lite smalare.

I lerugnen kunde man baka bröd genom att elda i ugnen så att leran blev ordentligt varm. Därefter rakade man ut glöden och satte in brödet som bakades av värmen i lerväggarna.

Hus på stengrund

Redan i början av 1300-talet rev man det nya huset (det andra i ordningen) och byggde ett nytt. Kanske valde man att bygga nytt eftersom man inte längre skulle dela huset med djuren. Huset byggdes på en stengrund istället för att gräva ner träpålar direkt i marken. Stenen gör att fukten från marken inte angriper träet på samma sätt som tidigare. Djuren fick flytta ut i egna hus. Man började även att använda sig av särskilda hus som förvaringsbodar för livsmedel.

Invändigt så hände det också saker. Istället för att bara ha ett stort rum så hade man nu även en liten kammare. I det större rummet fanns det två eldstäder, dels en flat häll där grytorna hängde över öppen eld, dels en lerugn.

Finurlig ugn

Ugnen byggde man på ett finurligt sätt. Man flätade samman grenar till en halvcirkel – tänk dig en halv fotboll fast något större – och täckte den utvändigt med lera. Man hade bara en liten öppning där man kunde stoppa in bränsle och den mat man skulle tillaga. När man för första gången satte fyr i ugnen så brann de flätade grenarna upp, endast leran stod kvar. I lerugnen kunde man baka bröd genom att elda i ugnen så att leran blev ordentligt varm. Därefter rakade man ut glöden och satte in brödet som bakades av värmen i lerväggarna.

Fortfarande så hade man hål i taket för att röken skulle kunna komma ut.

Mörka bostäder

Medeltidens bönder bodde väldigt mörkt, enda ljusinsläppet var hålet i taket där röken försvann ut. Det måste ha varit både rökigt och dammigt i husen. Huset hade stampat jordgolv som efterhand blev torrt och dammigt. Samtidigt så var huset nästan alltid fullt med rök från eldstäderna. Dessutom låg där troligtvis ett tunt lager med aska runt eldstaden. Röken färgade både väggar och tak mörka.

Man hade inget innertak eller någon förvaringsvind, istället hängde man till exempel kött i taket för att det skulle rökas. Då höll det längre och blev inte härsket.

Ju längre fram i medeltiden vi kommer så får man mer och mer inredning i husen. Husen delas även in i flera rum. Det finns inte mycket bevarat av inredningar från medeltiden förutom eldstaden.

Väggfast bänk

Men något som återkommer i flera hus är en bänk av lera som sitter fast i väggen. Det är den äldsta formen av möbel som man känner till, den härstammar från järnåldern. Bänken var husfaderns sittplats. Det var där han satt med en trätallrik i knäet när det var dags att äta. Varken hustrun eller någon annan kvinna satt tillsammans med männen och åt, det ansågs inte passande.

Kista för kläder och värdesaker

På 1400-talet skaffade de större gårdarna oftast en kista där man förvarade kläder och de värdesaker man hade. Det kunde till exempel vara ett smycke. Ungefär vid samma tid så blev det också vanligt med ett långbord som placerades med ena kortändan mot väggen. På så sätt stod bordet in i rummet så att man kunde dra nytta av det lilla ljus som kom ner från taköppningen. Taköppningen var, förutom eldstaden, den enda ljuskällan i huset.

Troligtvis sov man i alkover i väggarna. Man hade halmmadrasser att sova på. Kanske hängde man ett tygstycke för alkovöppningen för att få vara ifred?

Källredovisningar

Litteratur

Danmarks historie. (Red.) John Danstrup och Hal Koch. Band 3. Kongemakt og kirke: 1060-1241. Av Hal Koch. Politiken, 1976.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten