Bronsåldern

Att dela in historien i perioder med namn efter metaller som var vanliga under olika tider är väl ganska bekvämt. Men de gångna tiderna rymmer så mycket mer som kanske var av större betydelse för de som levde då, än bruket av till exempel brons.

Under den här perioden, som börjar för 3800 år sedan (1800 f.Kr.) och varar i 1300 år tills den slutar omkring 500 f.Kr., så förändras livet i Skåne.

Metallhantverket når Skåne

Skånes befolkning har många kontakter med människor långt nere i Europa. Man tog intryck och påverkades av andra kulturer, särskilt söderifrån. Skåne är en del i ett nätverk av metallimport och kunskapsförmedling kring metallhantverk. För omkring 3500 år sedan markerar sig Sydskandinavien som en mer självständig del i detta bronsålderns Europa. Vad som händer är ett ekonomiskt uppsving för bl.a. Skåne. Livet och samhället förändras också.

Stenrösen och gravar

Bronsålderns samhälle är tydligt skiktat med en stark överklass. Det är dessa mäktiga män och kvinnor som låter uppföra stenrösen och de stora gravhögarna, som syns så väl i landskapet. I högarna lades de döda i ekkistor, nederst och mitt i högen tillsammans med rika gåvor.

Hårtarbete bakom varje grav

Att bygga gravarna var ett hårt arbete. De täcktes av grästorv. Torva för torva skars ut, lyftes upp, blev buren, lades på plats. Många grästorvor går åt för en gravhög och stora gräsområden har omvandlats till jordfält.

I dag finns ungefär 3’000 av högarna och rösena kvar här i Skåne. Genom odling och byggen har många högar försvunnit. Man räknar med att det i Skåne under bronsåldern kan ha funnits mellan fem och tio gånger så många högar och rösen än vad som finns kvar i dag!

Dagshög, största gravhögen i Skåne

Den största gravhögen i Skåne är Dagshög vid Bjärehalvöns västra strand. På den här halvön finns den största koncentrationen av bronsåldershögar i Skåne.

Större bild

Bronsålderslur. I Danmark har arkeologer funnit stora lurar av brons. © Typoform

Gravrester vittnar om maktsymboler och status

De döda får fina, dyrbara saker med sig i sina stora gravhögar. Saker av brons gav status, de var maktsymboler.

I gravarna finns ibland små rester av textilier som visar att ull ersatt skinn som råvara för tillverkning av kläder.

Kiviksröset

Från bronsåldern härstammar ett ovanligt minnesmärke, nämligen Kiviksröset på Österlen. Där finns en kista med dekorerade stenhällar inbyggd i ett runt röse med en diameter på 75 meter. Tyvärr användes monumentet länge som stenbrott och en del fynd och stenplattor fick samlas in i runt om i bygden av de antikvariska myndigheterna på sin tid. Dateringen av graven är något osäker, den kan vara anlagd för 1500 eller omkring 1200 år sedan.

I stenhällarna på Österlen huggs figurer och symboler i berget, s.k. hällristningar.

Under bronsåldern träder hästen fram tydligt som ett tamdjur i Skåne. Det vet vi bland annat genom den enda kända hällristningen i nordöstra Skåne.

Tilverkning av bronsföremål

I bland annat Skåne och på Själland tillverkades vapen och smycken av brons med en avancerad teknik, men en hel del bronsföremål kommer hit från andra områden. Brons var liktydigt med status och makt.Den tydliga maktfördelningen innebär att man kan förmoda att det fanns hövdingadömen – en del stora, men de flesta var nog små. En del av dessa hövdingadömen har antagligen varit mer inflytelserika än andra, men det varierade med tiden.

Utveckling av jordbruk

Under bronsåldern utvecklades jordbruket. Man började odla kornsorter som gav större skördar. Åkrarna rensas för sten och jordarna bearbetas nu med vad som är plogens föregångare – årdern. Man höll stora hjordar av nötboskap, får och getter.

Årder

Årder är ett plöjningsredskap utan s.k. vändskiva. Det användes från omkring 3500 f.Kr. och var sedan huvudredskap i östra Sverige fram till tidigt 1800-tal. Därefter har årder använts t.ex. för att göra fåror vid potatissättning.

Hästen blir tamdjur och arbetsredskap

Under bronsåldern träder hästen fram tydligt som ett tamdjur i Skåne. Det vet vi bland annat genom den enda kända hällristningen i nordöstra Skåne (i Frännarp vid Gryts kyrka); där avbildas solhjul och tvåhjuliga vagnar dragna av hästar. De liknar forntida stridsvagnar i Mindre Asien. Kanske är ristningen vårt äldsta tecken på tidens nya husdjur. Men det finns faktiskt uppgifter om att hästar i vad som i dag är Danmark kan ha varit tämjda redan mot slutet av stenåldern.

Bostadsbyggnader

Precis som under bondestenåldern låg gårdarna mestadels ensamma. Men man började bygga större hus. Fast de var sällan mer än upp till 30 meter långa. Oftast var husen mindre. Men det fanns hus under den äldre bronsåldern som kunde vara upp till 50–60 meter långa. De byggs nu med två rader takbärande stolpar istället för de enradiga under bondestenåldern.

Bronsålderns treskeppiga hus-konstruktion blev standard under resten av förhistorien, d.v.s. fram till 1000-talet e.Kr.

Boplatser

En del av gårdarna har samlats i grupper på två eller tre. Med andra ord, något som med våra ögon sett kan likna en liten, liten by, men som snarare ändå ska kallas en boplats. Olika fynd tyder på att man under slutet av bronsåldern börjat använda gödsel för att förbättra jordarna. Man kan bruka samma jord en längre tid än under bondestenåldern, innan man flyttar.

Flintan fortfarande viktig

Bronsåldern handlar, som sagt, om så mycket mer än bara brons. Visst var bronsföremål viktiga för att markera makt, för byteshandel och gåvor, men hela tiden var det flinta som användes till knivar, skrapor, borr och skäror i det mesta av det dagliga arbetet.

Nya sätt att begrava

Sättet att begrava de döda ändrades under bronsåldern. Under den tid som man kallar yngre bronsålder (1100 till 500 f.Kr.) började man bränna de döda. Benen lades sedan ner i lerkärl och sattes ner i en äldre gravhög eller i ett gravurnefält som täcktes med jord.

Offergåvor

Under hela bronsåldern var det vanligt att lägga ner bronsföremål i mossar. Troligen handlar det om offergåvor. Under yngre bronsålder blir denna sedvänja allt starkare.

Hällristningar

Under slutet av stenåldern började man hugga bilder i stenhällar, s.k. hällristningar, men det är framförallt nu som de flesta hällristningar görs.
Här i Skåne finns de flesta vid Järrestad och Simris på Österlen. På Kullahalvön, Bjärehalvön och Ven finns de övriga och dessutom en i nordöstra Skåne i Frännarp (se ovan). Djur, skepp, yxor, vagnar och fotsulor hör till det som avbildats.

Klimatförändring

Så kom en tid då vädret blev sämre år efter år. Inte bara tillfälligt, utan en rejäl klimatförsämring. Men klimatet passade bokträdet som började breda ut sig i Skåne under den här tiden. En ny metall har gjort succé i Europa. Järnet ger namn åt nästa period.

Källredovisningar

Skansjö, Sten. Skånes Historia, 1997.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten