Det moderna havsbadet

När arbetarsemestern infördes 1938 förändrades förutsättningarna för ett rikt badliv drastiskt. Hundratusentals svenskar hade plötsligt tre veckor av sommaren att spendera på valfri semesterort. Många valde då att bege sig till kusterna för att bada och sola. Inte bara i Skåne fick badlivet ett uppsving, överallt runt våra svenska kuster frodades strandlivet och campingplatserna blev tidens populäraste samlingsplatser för friluftsliv.

Då bilen under 1940–50 blev var mans egendom ändrade badlivet karaktär och blev en långt mer individuell angelägenhet. Endagsutflykter till mer avlägsna badplatser blev möjliga och badgästerna var inte längre beroende av badhotellens och restaurangernas service i samma utsträckning.

Badlivet blir folkligt

Bilen gjorde människor mer eller mindre oberoende av allmänna transportmedel, och när vägarna byggdes ut upphörde badtågs- och personbåttrafiken i stort sett vid alla tidigare förbindelser. Med biltrafiken kom också kravet på parkeringsplatser i närheten av badplatserna, något som orsakade problem på vissa håll där trafiken tidigare mestadels bestått av badtåg och hästdroskor.

Livet på stranden fick under den här perioden en mer folklig prägel och acceptansen ökade i fråga om moral och anständighet. Detta syntes inte minst på badkläderna som efterhand blev mindre och mindre till dess att den tvådelade bikinin introducerades vid mitten av 1960-talet, som det yttersta exemplet på den nya kroppskulturen. Även för män lanserades mer åtsittande och designade badkläder. Nakenbad blev också vanligt förkommande bland entusiasterna. Dessa badplatser placerades i anslutning till det allmänna badet men alltid väl avskärmade.

Sport och lek på stranden

Under 1930-talet spreds efter engelska influenser tanken om friska och sunda barn som vistades utomhus för lekar, spel och tävlingar. Att åka på cykelsemester eller promenera och vistas i naturen blev viktiga led i barnens fysiska fostran. För badplatserna innebar de nya trenderna att stora ytor togs i anspråk för idrotten. För att inte skada sig var det viktigt att badplatsen var fri från stenar och vassa klippor. Därför föll det sig naturligt att merparten av badlivet utspelade sig vid Skånes vidsträckta sandstränder.

Även i skolorna fick barnen lära sig renlighet i samband med gymnastik och idrott. Skolbad blev vanligt och simundervisning började ingå som ett obligatoriskt element i barnens utbildning.

Badleksaker, uthyrningsbåtar och jättelika rutschkanor sattes upp vid de större badplatserna som Åhus och Falsterbo. Dessa kunde vara upp till tio meter höga och slutade sin bana en bit ut i vattnet på säkert djup. Här kunde modiga ynglingar från trakten visa upp sina atletiska konster, som inte sällan slutade i våldsamma vurpor och magplask till flickornas förtjusning.

En annan rolig leksak var de badhjul som en person kunde spännas fast till händer och fötter. Stående fastspänd inne i hjulet lät man sig sedan rullas på stranden eller ut i vattnet i en hjulande rörelse. Det gällde bara att se till att hjulet inte stannade då passageraren hade huvudet neråt, i värsta fall under vattnet.

I Mölle anordnades det under ett flertal somrar sommarspel med idrottslekar, vattenspel och sociala arrangemang. Simtävlingar mellan Mölle och Ransvik liksom kapprodd blev populära “dueller” mellan ortens karga fiskarbefolkning och kaxiga badgäster.

I Ransvik framfördes komiska vattenspel och surfingsporten introducerades i svenska vatten. Detta gick till så att man stod på en bräda som drogs i ett rep efter en motorbåt. Här fann man också badflottar och två trampoliner vid ett hopptorn varifrån ungdomar gjorde konstfulla simhopp.

Simkonsten slår igenom

Världens första simskola med förespegling om pedagogisk simundervisning sades ligga i Paris under 1760-talet. Här undervisades män och kvinnor från ett badskepp i floden Seine. Hur undervisningen gick till och vilka simsätt som lärdes ut förtäljer inte källan.

En mer utförlig beskrivning av simundervisningen ger USA:s president Benjamin Franklin 1778 i sin bok Konsten att inom en kort tid bliva en skicklig simmare som blev mycket populär även i Europa. Förfarandet gick till så att man ställde sig i vattnet på ett ställe där bottnen sluttade, rörde sig utåt tills vattnet nådde axlarna, vände sig in mot stranden och låtsades att man kastade ett ägg framför sig som man sedan försökte ta upp. Därmed blev man tvungen att röra armar och ben och lärde sig att inte sjunka.

Under 1800-talet var det få som kunde simma i Sverige. Det upplevdes som farligt att slänga sig i vatten där man inte säkert bottnade på grund av drunkningsrisken.

I 1807 års skolförordning förespråkar författarna att ungdomar bör lära sig att umgås med vatten i ett tidigt skede och övas i simundervisning. Hur väl dessa rekommendationer följdes vet man inte, tillgången på lämpliga badplatser var otillfredsställande på många håll.

Inte förrän under 1930-talet skulle simidrotten slå igenom på allvar i Sverige och 1935 bildades det som senare skulle komma att bli Simfrämjandet, med en målsättning att alla svenskar skulle klara att simma tvåhundra meter i öppet vatten. Kampanjen vände sig främst till barn och ungdomar.

Idrottsledaren David Jonasson lät instifta simborgarmärket som blev en stor succé landet över och saknade motsvarighet i övriga Europa. För vår generation har det betytt att Sverige nu ligger i världstoppen över andelen simkunniga medborgare.

Badepokens fall

Efter två världskrig och en period av ekonomisk osäkerhet både i Sverige och övriga världen svalnade så intresset för havsbad under 1950-talet. Många av de tidigare så framgångsrika badhotellen i Mölle, Falsterbo, Åhus och Vitemölla tvingades att lägga ner eller omorganisera sin verksamhet.

SJ drog ner sin tidigare livliga trafik med expresståg, direktförbindelser och extravagnar till flertalet av de större badorterna och ersatte dem med en eller två personvagnar. När badtågen slutade att gå i brist på lönsamhet låg stränderna öde och folk sökte sig till andra friluftsaktiviteter som låg mer rätt i tiden.

Under 1950- och 1960-talen började det bli vanligt med charterresor till södra Europa och folk i allmänhet föredrog det betydligt behagligare strandklimatet på varmare breddgrader. Fritidsstugor och husbilar var andra nymodigheter som lockade en allt större publik.

Turistnäring på sparlåga

Under 1900-talets andra hälft gick det förut så blomstrande badlivet på lågvarv. Visst fanns det badare, men knappast i de ansenliga mängder som vid seklets början. Man började på flera håll att upptäcka hur det hårda slitaget från tusentals turister som under ett antal årtionden invaderat de skånska stränderna påverkat strandhedar och dynområden. Särskilt i Falsterbo var skadorna omfattande men även på andra håll hade man problem. Sandförflyttning och erosion längs stränderna var också något som vissa badplatser drogs med. Detta försökte man att motverka genom att bygga låga palissader av stockar ute i vattnet för att hindra strömmarna att föra sanden med sig.

Under 1900-talets sista decennier blev säkerhetsmedvetandet vid badplatserna allt större och livbojar, varningsskyltar och livbåtar placerades ut vid alla kommunens badplatser. Man började också ge vissa badplatser en kvalitetsgaranti i form av Blå flagg. Enbart stränder som uppfyller vissa krav på rent badvatten utan höga halter av alger och kemikaliska utsläpp samt en hälsosam strandmiljö kan tilldelas utmärkelsen.

Badrenässans i hälsans tecken

Under de senaste åren har den svenska badkulturen gått mot en renässans i hälsomedvetandets och spakulturens tecken. Flera fallfärdiga kallbadhus har renoverats och allt fler människor uppskattar badlivet som en avslappning från storstadsliv och en sönderstressad vardag.

Gamla badhotell från tiden kring förra sekelskiftet har återupplivats och innehåller nu konferensanläggningar eller gourmetrestauranger. För att överleva i en hårdnande konkurrens har man tvingats att anpassa verksamheterna efter tidens behov och efterfrågan.

Nya sporter som vattenskidåkning, beachvolleyboll och freesbee dominerar ungdomarnas strandliv och kräver en annorlunda utformning av badplatserna. I storstäderna har kommunen på flera håll låtit designa urbana badplatser med närhet till stadskärnan och pulserande uteliv. Så är till exempel Västra hamnen i Malmö en av stadens mest välbesökta badplatser.

Med de trender som råder idag verkar den skånska badkulturen gå mot en ljusnande framtid. Så länge beslutsfattare och ortsbefolkningar fortsätter att slå vakt om våra stränder och kustområden kommer badlivet att vara en av våra mest uppskattade fritidsaktiviteter.

Litteratur

Dahlberg, M., Koller, L., Ravegård, M. Havsbad – femtioen svenska badpärlor. 2004.

Dufberg, L. Skanör och Falsterbo efter sillatiden. 1994.

Dufberg, L., Ekström, H. Falsterbo runt. 1976.

Gustafsson, K. Kullahalvön – odlings- och bebyggelsehistoria. 1994.

Kindblom, I. Badhus och badande i Sydsverige. 1992.

Knafve, B. och K. Bilder från Kullabygden. 1981.

Övrigt

Ystad kommun, informationstavla vid Saltsjöbaden.

Relaterade berättelser

  • 782_listing

    Sally Bauer

    Berättelsen skildrar den fysiska prestationen att simma över engelska kanalen, en bedrift som skånskan Sally Bauer klarade 1939. Berättelsen utspelar sig i Malmö.

    Läs berättelsen


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten