Försvenskningens första skede

År 1658 slöts freden i Roskilde. Freden innebar att det krig mellan Danmark och Sverige, som den danske kungen Frederik III inlett i juni år 1657, var över.

I freden bestämdes bland annat att landskapen Skåne, Halland och Blekinge (som man med ett gemensamt namn brukar kalla Skånelandskapen) inte längre skulle tillhöra Danmark, utan hädanefter vara en del av Sverige.

Svenska eller danska lagar?

I Roskildefreden bestämdes också att invånarna i Skånelandskapen skulle få lov att leva efter de danska lagar och rättigheter de haft tidigare – dock med ett förbehåll: att de danska lagarna inte stred mot svenska ”fundamentallagar”. Man förtydligade inte närmare med vad som avsågs med det lite oklart uttryckta ”fundamentallagar”.

Införlivas med Sverige

Även om skåningarna, enligt freden i Roskilde, hade rätt att leva efter de gamla danska lagarna så ville den svenska regeringen införliva Skånelandskapen med övriga Sverige. För att bestämma hur förhållandet mellan Sverige och Skånelandskapen skulle se ut höll man ett möte i Malmö den 18 september år 1662.

Malmö recess 1662

Vid mötet träffade representanter för den svenska regeringen adel, präster och borgare från Skåne, Halland och Blekinge. Vid mötet i Malmö kom männen som var församlade fram till en recess, d.v.s. en överenskommelse. Resultatet av recessen blev att man skulle inkorporera, (som betyder införliva), Skåne, Halland och Blekinge med övriga Sverige, dock utan uniformitet. Med det menade man att Skånelandskapen skulle tillhöra Sverige, även om de hade egna lagar och skyldigheter att rätta sig efter.

Skånelandskapen skulle tillhöra Sverige, även om de hade egna lagar och skyldigheter att rätta sig efter.

Representanter till riksdagen

En annan viktig punkt som man kom fram till i Malmö recess var att bönderna i Skånelandskapen skulle få lov att skicka representanter, precis som de övriga stånden, till den svenska riksdagen. Även om det endast var de så kallade skattebönderna, d.v.s. de bönder som själva ägde sina gårdar, som blev representerade vid riksdagen, var det en helt ny förmån som bönderna aldrig upplevt när de tillhörde det danska riket.

Långsam eller snabb försvenskningsprocess?

Eftersom Skånelandskapen skulle införlivas med Sverige påbörjade den svenska regeringen en försiktig försvenskning av landskapen. Det fanns människor med olika åsikter kring hur man skulle gå till väga med försvenskningen av Skånelandskapen. En del förespråkade en långsam försvenskning där invånarna i Skånelandskapen successivt skulle få vänja sig vid att tillhöra det svenska riket. Andra menade att det var bättre att försvenskningen genomfördes snabbt, och att invånarna i Skånelandskapen skulle rätta sig efter samma lagar och privilegier som fanns i Sverige.

Lite förenklat uttryckt kan man säga att från freden i Roskilde år 1658 fram till efter Skånska krigets slut 1679 genomfördes försvenskningen försiktigare än vad som skulle ske senare.

Lunds universitet grundas

En tidig försvenskningsåtgärd var att grunda Lunds universitet. Efter år 1658 förbjöds nämligen skånska studenter att utbilda sig vid universitet i Köpenhamn. Alternativen var då de avlägsna universiteten i Uppsala eller Greifswald, som vid tidpunkten var svenskt, det sistnämnda var beläget i nuvarande norra Tyskland. Anledningen till att de unga männen förbjöds att studera vid det danska universitetet i Köpenhamn var att den svenska regeringen tyckte det var viktigt att utbilda präster på svenska.

Utbilda svenska präster

Syftet med att grunda Lunds universitet var att blivande präster och andra ämbetsmän skulle utbildas enligt svensk ordning vad gäller förvaltning och dylikt. På sikt skulle det nämligen underlätta försvenskningen av Skånelandskapen.

Invigning på Karldagen 1668

Tidigt på året 1668 invigdes Lunds universitet, symboliskt nog på Karl-dagen den 28 januari. Det var en storslagen tillställning med förnäma gäster. Det hölls tal, körer sjöng och musik spelades. På kvällen åt man en festmåltid där 600 personer närvarade, och hela festen avslutades med kanonsaluter och fyrverkeri. Men de första åren skulle bli svåra för Lunds universitet, kanske framförallt på grund av ekonomiska problem.

Klassrum saknades

Det fanns inga enskilda klassrum för lärarna och studenterna att hålla till i, så undervisningen bedrevs bland annat i domkyrkan. Man kan tänka sig att det var svårt för studenterna att koncentrera sig på vad lärarna sa när kylan trängde igenom de stora tjocka stenmurarna in i den oeldade kyrkan. Under de första åren var antalet studenter omkring hundra, och det var först efter 1680, då universitet varit verksamt ett tag, som det fick en större roll i försvenskningen.

När Skånelandskapen blev svenska införde den svenska regeringen tullavgifter på de varor som såldes till Danmark.

Hinder för handeln

Ytterligare en tidig försvenskningsåtgärd, som syftade till att bryta gamla invanda handelsförbindelser mellan Skånelandskapen och Danmark, var de förändringar den svenska regeringen införde rörande handeln. Tidigare hade Skåne, och även Halland och Blekinge, handlat med Danmark med förhållandevis goda förtjänster.

När Skånelandskapen blev svenska införde den svenska regeringen tullavgifter på de varor som såldes till Danmark. Dessutom höjde den svenska regeringen tulltaxan på de varor som såldes till övriga Europa.

Mindre förtjänster för bönderna

Allt detta sammantaget drabbade både bönderna och hantverkarna i Skånelandskapen, som tjänade mindre än tidigare på att sälja sina varor utomlands.

Lilla tullen införs i Skåne

En annan tull som infördes efter det att Skånelandskapen blivit svenska var den så kallade lilla tullen. Den lilla tullen fanns inte i Danmark och var därför tidigare okänd för invånarna i Skånelandskapen. Det var vid stadsgränsen som man betalade den lilla tullen för de varor man ville föra in och sälja på stadens torg.

Upprepad tull på samma varor

Man var tvungen att betala skatt för alla varor man tog in i staden, oavsett om man lyckades sälja dem eller inte. Därför kunde det hända att människor betalde tull för samma vara flera gånger. Om de inte lyckades sälja varan första gången fick de nämligen ta med sig den hem och försöka en annan dag, och då betala tull på nytt vid stadsgränsen.

Vid jultid 1658 planerade några ledande borgare i Malmö, att genom en kupp överrumpla de svenska soldaterna på Malmöhus och ta över staden.

Svenskar lockas att flytta till Skåne

Ytterligare ett sätt att försvenska Skånelandskapen var att se till att svenskar bosatte sig i landskapen. Ett sätt att locka svenskar till Skåne var att underlätta svenska adelsmäns köp av skånska gods. Så med tiden blev skiktet av skånska adelspersoner uppblandade med adliga från övriga Sverige.

Även i städerna slog sig svenska tjänstemän ner, även om det dröjde flera år innan det fanns många svenskar som arbetade som hantverkare i Skånelandskapen.

Kuppförsök mot svenskarna 1658

Efter freden i Roskilde var läget för Danmark förtvivlat, hela landet utom Köpenhamn behärskades av svenskarna. Inom den danska regeringen funderade man därför på olika sätt att ändra på maktbalansen till dansk fördel. Två försök gjordes, på Bornholm och i Malmö.

Bornholm

Bornholm tillhörde under den danska tiden Lunds stift och räknades därför till Skåne. I freden i Roskilde kom därför även Bornholm under svenskt välde. Svenska soldater stationerades på ön och på det befästa slottet Hammershus. Den svenske befälhavaren på ön hette Johan Printzensköld. Den danske kungen Frederik III tog kontakt med borgmästaren i staden Hasle och man började planera en kupp mot den svenska garnisonen.

Svenska garnisonen kapitulerar

Den 8 december kom Printzensköld till Rönne och där togs han till fånga. När han försökte slita sig fri blev han skjuten till döds på gatan. Den svenska garnisonen på Hammershus kapitulerade utan strid och en delegation begav sig till Köpenhamn och bad kungen att ta Bornholm under sitt beskydd.

Bornholm danskt igen 1660

I den nya fred som slöts mellan Danmark och Sverige i Köpenhamn 1660 bestämdes att Bornholm skulle tillhöra Danmark.

Malmö

Även i själva Skåne försökte man få till stånd uppror mot svenskarna. Vid jultid 1658 planerade några ledande borgare i Malmö, att genom en kupp överrumpla de svenska soldaterna på Malmöhus och ta över staden. De skulle få hjälp av bönder från några gods i närheten och från Själland skulle danska soldater skeppas över Öresund.

En av ledarna för kuppförsöket hette Bartholomeus Mikkelsen och hade ett kalkbruk i Limhamn.

Kuppförsöket misslyckades

Kuppförsöket sattes i verket natten efter annandag jul 1658, men allt misslyckades. De danska skeppen seglade fel och gick på grund vid Saltholm. I Malmö hade svenskarna fått reda på planerna och Mikkelsen och hans medhjälpare arresterades. Han själv och tre andra dömdes till döden och avrättades, medan andra slapp undan med höga böter.

Källredovisningar

Litteratur

Johannesson, Gösta, Skåne, Halland och Blekinge. Om Skånelandskapens historia. Stockholm 1984.

Larsson, Göran, ”Försvenskningen av de östdanska landskapen 1658-1719”, Kulturen 1995. Lund 1995, s. 90-96.

Skansjö, Sten, Skånes historia. Lund 1997.

Åberg, Alf, Kampen om Skåne under försvenskningstiden. Stockholm 1994.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten