Hirden, ledungen och enandet av det danska riket

När enades egentligen det danska riket – där ju Skåne ingått ända fram till 1658? När börjar man tala om det danska kungariket? Någon exakt datum finns inte, men någon gång under vikingatiden, d.v.s. ungefär mellan 800 och 1050, lades grunden till det danska kungariket.

Vilka områden som ingick i riket är svårt att säga, men Skåne ingick sannolikt, även om kanske inte hela nuvarande Skåne var en del till att börja med. Det var nog så att Öresund snarare förenade än skiljde Själland och de närliggande områdena i Skåne åt. De stora skogarna i norra Skåne var kanske däremot en barriär som skiljde det området åt från övriga Danmark.

Danmarks första krigsorganisation

Det var troligtvis också under vikingatiden som den första krigsorganisationen i Danmark började växa fram, den kallades för ledung (på danska leding). Det är dock mycket omtvistat hur gammal ledungen egentligen är, men en kunglig ledung uppkom förmodligen i Danmark under 1000-talet.

Full lojalitet av folket krävdes

Ledungen var en kunglig sjökrigsorganisation som innebar att befolkningen i Danmark skulle ställa upp och försvara landet, eller delta i anfallskrig, om kungen krävde det. Invånarna i Danmark skulle ställa upp med skepp, utrustning, manskap och förnödenheter som mjöl, kött och smör. Detta gjorde man gemensamt.

Skeppslag i beredskap

Hela Danmark var uppdelat i så kallade skipæn, vilket på svenska betyder skeppslag. Varje skeppslag skulle utrusta ett fartyg, och se till att där fanns män som kunde bemanna båten. Männen skulle vara utrustade med spjut, svärd och hjälm. Varje skepp hade en ledare, en styresman, som skulle se till att skeppet var färdigupprustat och på rätt plats vid rätt tidpunkt när det skulle användas.

Kungen var befälhavare

Det var kungen som var befälhavare över ledungen. Männen som ingick i organisationen var bönder. Bönderna var inga vana krigare utan i stället tämligen oövade och ovana. Deras uppgift var att ro skeppet tills de nådde sitt mål, och därefter strida till fots mot fienderna på land.

Böndernas plikter

Om en bonde blev utkallad skulle han, utan någon ytterligare uppmaning, vara beredd på att tjänstgöra ett år. Däremot fick bönderna inte kallas ut oftare än vart fjärde år – om riket inte blev anfallet vill säga.

Styrelseman utfäste böter

Om bönderna inte skötte plikten med att bemanna fartygen med män och förnödenheter fick de böta gemensamt. Det var styresmannen som drev in böterna. Styresmannen hade nämligen en självklar maktställning, eftersom han förde befälet över båten. Styresmannen utsågs bland de förnämsta bönderna – storbönderna, och hans ställning som styrman var ärftlig, den gick alltså vidare från far till son.

Stort antal män delaktiga i sjökrigsorganisationen

Vid mitten av 1200-talet verkar det som om det fanns mellan 850 och 940 fartyg i det danska riket. Det betyder att männen som ingick i sjökrigsorganisationen, ledungen, var mellan 30’000 och 40’000 stycken.

Ledungen i underläge

Ledungen användes under 1000-talet då nuvarande England angreps. Men redan på 1100-talet fanns det tecken på att ledungen började bli omodern. Männen som stred på land var nämligen i underläge om fienden satt till häst, eftersom de själva stod på marken.

Ökad beväpning

Det ledde fram till att styresmannen på skeppet tog med sig en häst, och även armborst när det vapnet började användas på 1200-talet. Om han inte kunde skjuta själv av olika anledningar kunde han ta med sig en skytt som visste hur man hanterade ett armborst.

På så sätt växte ledungen, så att den under 1200-talet förutom skeppsmännen även innefattade hästar och armborstskyttar.

Ledungsskatt

Det fanns vissa år då ledungsflottan inte kallades in av kungen, bönderna blev då tvungna att betala ledungsavlösning – vilket var en slags skatt. När ledungen avskaffades i början av 1300-talet blev ledungsavlösningen en stående skatt.

Hirden

Samtidigt som ledungens betydelse började minska under 1200-talet utökades den krigsorganisation som funnits parallellt med ledungen – nämligen hirden. Från början var hirden en grupp utbildade krigare som frivilligt anslöt sig till en mäktig man. Under vikingatiden omgav sig t.ex. olika hövdingar med en grupp beväpnade män, som snarast fungerade som livvakt.

Beväpnade män svor trohetsed

Männen i hirden var bundna till hövdingen genom en trohetsed, där de svor honom trohet och lydnad. Hövdingen, eller senare kungen, skulle som gentjänst belöna hirdmännen som bodde i hans hushåll där de fick mat och andra nödvändiga förnödenheter. Ett sätt att betala männen var att kungen gav dem jordegendomar att förfoga över. Dessutom behövde männen som tillhörde hirden inte betala skatt till kungen.

Nära samarbete med kungen

Hirdmännen ingick alltså i kungens närmsta krets, och de kom i första hand från rika storbönder som levde på större ensamma gårdar – dessa storbönder har troligen gemensamma rötter med vikingatidens hövdingar.

Men efterhand som kungamakten blev starkare och starkare ändrade hirden funktion. I stället för att bara fungera som livvakt fick männen i hirden andra uppgifter. De blev t.ex. kungens representant vid olika tillfällen, och de fick administrativa uppgifter. Bland annat kom de att bo på de kungsgårdar som fanns i Danmark, som ställföreträdare åt kungen.

Skatteindrivning

En av deras uppgifter var att ta upp skatt från bönderna i området kring kungsgården. Hirdmännen fick ta del av de skatter de samlade in – det var ytterligare ett sätt för kungen att betala dem. En kungsgård var ett ställe som kungen vistades på, tillsammans med sitt följe, i vissa perioder. Kungen och hans följe flyttade mellan olika kungsgårdarna efter behov.

Från vapenmän till ämbetsmän

Hirdmännen utvecklades alltså till att inte bara vara krigare, utan fungerade även som ämbetsmän på höga poster i kungens närmaste krets. Utvecklingen ledde fram till att männen inte längre omtalades som hirdmän – utan herremän. Det var dessa herremän som senare blev adelsmän och ingick i kungens hov.

Källredovisningar

Litteratur

Blom, Arne K, och Jan Moen. Stormän och strider. Lund 1992.

Bolin, Sture. Ledung och frälse. Lund 1934.

Skansjö, Sten. Skånes historia. Lund 1997.

Varenius, Björn. “Han ägde bo och skeppslid.” I: Om rumslighet och relationer i vikingatid och medeltid. Jönköping 1998.

Digital media

”Hird”. Nationalencyklopedin multimedia. Malmö 2000.

”Kungsgård”. Nationalencyklopedin multimedia. Malmö 2000.

”Ledung”. Lindkvist, Thomas, Nationalencyklopedin multimedia. Malmö 2000.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten