Terra Scaniae

Iföverken i Bromölla

Kategori: Arbete, sysselsättning och inkomst

I nordöstra Skåne, nästan på gränsen till Blekinge, ligger Bromölla. För ca 125 år sedan såddes fröet till det som idag är Ifö Sanitär AB – en av världens ledande tillverkare av sanitetsgods, det vill säga toaletter, handvaskar och badkar. Då, år 1887, började det hela med en kalkugn.

Innehåll:

Redan tidigare än så, år 1874, inträffade två saker som gjorde att Bromölla blev en lämplig plats att anlägga verket på: dels byggdes Sölvesborgs–Christanstads Jernväg färdig och med den Bromölla station, dels sänktes Ivösjön och en stor del av sjöbottnen torrlades.

Det var på en udde av den torrlagda marken som dr Nielsen byggde sin kalkugn. På udden hade Nielsen tillgång till både järnväg och en enkel hamn för båttransport. Företaget Nielsen startade fick namnet Nielsens & Comp. Kalk- och Kaolinbruk och sysslade med att bränna kalk samt försök på att göra eldfast tegel av kaolin.

Kalk och kaolin

År 1895 utvidgades företaget till aktiebolag och året efter är nya byggnader uppförda; en för eldfast tillverkning (chamotte) och en ny för kalkbränning.

Kalk

När grundämnet kalcium förenas med syre bildas osläckt kalk. När kalcium förenas med syre och väte bildas släckt kalk. Kalk är en viktig ingrediens i både murbruk och cement. En förening av kalcium och kol bildar kalksten. Marmor är en hård variant av kalksten till exempel.

Tyvärr var produkterna de tillverkade inte av högsta kvalitet och därför gick företaget med förlust. Redan år 1899 ombildades bolaget och Nielsen lämnade ledningen. Vid denna tidpunkt fanns ca 50 anställda varav fyra var kvinnor.

Efter två år, 1901, såldes företaget och fick sitt nya namn; Ifö Kaolinbruk A Hermansen. Under Hermansens ledning 1901-1904 expanderade företaget från 50 anställda till 200–300. Dessutom gjorde han flera till- och nybyggen på fabriksområdet samt byggde järnväg inom området med anslutning till Bromölla station.

Kaolin

En mjuk, vit plastisk lera som består av lermineral, i första hand kaolinit. Kaolin bildas då fältspater i främst gnejser och graniter vittrar till kaolinit.
Kaolin är råmaterial till porslin men används också vid tillverkning av gummi, kosmetika och papper. Kaolinet kan förändras under transporten från fyndplatsen och kallas då istället för lera eller bindlera. Detta material används bland annat i tillverkningen av sanitetsgods.

Hermansen satsade på kaolin till största delen. Kaolinet såldes bland annat till papperindustrien där den användes som fyllmedel och bestrykningsmedel när man tillverkar papper. Men även chamottfabriken med sin tillverkning av eldfasta produkter gick bra. De eldfasta produkterna såldes bland annat till gasverk i svenska och utländska städer. Gastillverkningen krävde nämligen produkter som tålde höga temperaturer: över 1000 grader Celsius. I slutet av 1920-talet sålde Ivö inte längre kaolin till pappersbruken och kaolinbrytningen minskade.

År 1964 slutade man även med att tillverka chamotte vilket innebar att kaolinbrytningen helt upphörde i Bromölla.

Cementfabrik

I slutet av 1800-talet började man i Europa att tillverka cement. När man i Bromölla kom till en punkt då man utvann mer kaolin än kalk behövde man en ny produkt där man kunde utnyttja all den kalk som man ”fick på köpet” då man bröt kaolin. Kaolinet låg nämligen under kalken och för att komma åt kaolinet var man tvungen att bryta kalken först. Så år 1907 började man tillverka cement som bestod av en del ishavslera och sju delar kalksten.

Chamotte

Krossad, bränd och eldfast lera som används i tillverkningen av eldfasta produkter, byggkeramik och stengods. Även färdiga produkter av materialet kallas chamotte, exempelvis chamottetegel.

I samband med att man byggde cementfabriken övergick man till att använda elektricitet istället för ångmaskiner. Cementtillverkningen lades ner år 1940 då man inte kunde bryta mer kalksten.

Konkurs och återuppbyggnad

Företaget fick ekonomiska problem redan 1908 och 1909 var styrelsen tvungna att lämna in Ifö Kaolin- & Chamottefabriks Aktiebolags konkursansökan. Bolaget köptes av Cementa men Ifö fortsatte drivas som eget bolag med egen styrelse och verkställande direktör. Produktionen av kaolin och cement fortsatte men företaget hade fortsatta ekonomiska problem.

År 1918 startade man ett samarbete med Elektriska Aktiebolaget Volta. Tillsammans började man tillverka isolatorporslin, ett helt nytt område för Ifö. Den elektriska ledningsförmågan i isolatorporslin vid både vid låga och höga elektriska spänningar är mycket låg, förutom vid högre temperaturer. Efter de första experimenterande tillverkningsåren med dålig ekonomi drog sig Volta ur samarbetet. Ifö fortsatte dock och satsade på ett bredare sortiment av isolatorporslin, bland annat till telefoner.

År 1928 var kunnandet så stort att man vågade ta steget och bygga en ny fabrik, i fyra våningar. Man hade dessutom fått patent på en helt ny typ av isolator, hängisolatorn, något som fick stor betydning för företaget. 1932 gjordes ytterligare en tillbyggnad där man kunde testa 500.000 volts spänning. Ifö hade nu flera stora kunde som Vattenfallsstyrelsen som byggde ut norrlandskraften, Statens Järnvägar och Televerket som drog telefonledningar i hela Sverige.

Efter andra världskriget (1939–45) blev fler och fler moment i tillverkningen automatiserade. Ifö utsattes för större internationell konkurrens och slutade så småningom med sin tillverkning av hängisolatorer eftersom japanska företag sålde samma produkter till lägre priser. Man fortsatte dock att produktutveckla och tillverka andra typer av isolatorer.

Säkringsproppar

I mitten av 1930-talet började Ifö även att tillverka säkringsproppar. Många unga kvinnor med flinka fingrar anställdes i produktionen. Man hade stor konkurrens av den tyska tillverkaren Siemens men då andra världskriget bröt ut och importen stoppades fick Ifö hela den svenska marknaden för sig själva.

Arbetet med att automatisera tillverkningen fortgick hela tiden, och när kriget var slut 1945 var Ifö redo att möta den utländska konkurrensen både i Sverige och i övriga Europa.

Sanitetsgods

Samtidigt som tillverkningen av säkringsproppar startade började man även tillverka sanitetsgods, det vill säga toaletter och tvättställ. Efter några svåra år med misslyckade försök fick man igång tillverkningen i liten skala år 1936. Man delade ugn med isolatorfabriken till en början, men efter ett tag övertog man ugnen i chamottefabriken. Efter att ha fått in en fot på den svenska marknaden med sina lågspolande toaletter har tillverkningen och försäljningen kontinuerligt ökat år från år och pågår än idag.

AB Iföverken

År 1927 ombildades Ifö Chamotte- och Kaolinverk till AB Iföverken och blev ett helägt dotterbolag till Skånska Cement AB. Från år 1943 blev AB Iföverken ett fristående bolag och noterades på fondbörsen året efter. Det var fortsatt starka band mellan AB Iföverken och Skånska Cement AB med bland annat en gemensam verkställande direktör och många gemensamma avdelningar på huvudkontoret i Malmö.

AB Iföverken växte under åren och blev så småningom moderbolag till ett flertal dotterbolag med produkter inom Iförverkens intressesfär. Även Skånska Cement AB utvecklades i denna positiva riktning.

Skånska Cement AB löste år 1967 in aktierna i AB Iföverken och gjorde därmed Iföverken till ett helägt dotterbolag till Skånska Cement AB igen.

Företaget ändrade namn till Cementa AB år 1969, och 1973 var det återigen dags för namnbyte till Industri AB Euroc. Bromöllaavdelningarna behöll dock namnet Ifö AB, en division av Euroc.

Ifö AB delades år 1976 upp i fem företag; fyra i Bromölla och ett i Mörrum. De fyra i Bromölla var Ifö Electric Högspänning AB, Ifö Electric Lågspänning AB, Ifö Sanitär AB och Ifö Teknik. Ifö Kampri AB låg i Mörrum. År 1978 upphör Ifö Teknik AB och verksamheten fördelas på de övriga tre bolagen i Bromölla. Ifö Sanitär AB och Ifö Kampri AB slogs ihop år 1981.

Idag är Ifö en del av den finska koncernen Sanitec Corporation. Ifö Electric AB är svenskägt och finns kvar i Bromölla.

Relaterade berättelser

Ignaz Bujak

18 år gammal kom Ignaz Bujak till Bromölla. Han är en av många arbetskraftsinvandrare som 1912 anländer till Skåne från Östeuropa för att arbeta på Iföverken. Berättelsen utspelar sig i Bromölla när Ignaz Bujak har bott där i fyra år.

Läs berättelsen