Jarl i Järrestad

Naturligtvis var stormannens roll föränderlig. De bortemot 20 generationer av stormän som verkade under 500 år i Järrestad verkade var och en i den tid de levde i. Förutsättningarna förändrades under åren.

Låt oss – åtminstone till en början – döpa stormannen till Jarl. Ortnamnsforskaren Bengt Pamp menar att jarl i Jarllastattha är ett genitiv och syftar på ett personnamn.

Både namn och ämbete

Enligt eddan var en jarl ungefär det samma som en ”välboren” man av förnämt ursprung. Det sägs också att kungarna valdes ur Jarlarnas skara. Det är nog svårt att skilja på namnet ”jarl” och det termen betyder: Hette man jarl så var man jarl. Senare, under medeltiden, blev jarl ett ämbete som syftade på en person som stod närmast kungen i rang. I flera nordiska länder styrdes rikena tidvis av jarlen, tex. Birger Jarl i Sverige.

Jarllastattha

Ortnamnet Järrestad eller Jarllastattha dyker upp i det skriftliga källmaterialet år 1322. Orten får antas ha haft en central roll i förhållande till häradet, eftersom det namngivit det. Järrestads härad, Ierestedts herrit, omnämns i skriftligt material år 1182. Byns placering inom häradet är intressant; den är belägen nära nog mitt i häradet, i skärningspunkten mellan en viktig kommunikationsled utmed Tommarpsån, som förenade kust och inland, och en passage över Tommarpsån, som kan tänkas ha varit länkad till en väg i nord–sydlig riktning.

Begreppet ”storman”

Begreppet ”storman” diskuteras sällan mer ingående i litteraturen och används ofta schablonmässigt, utan att man tänker så mycket på det. En storman under yngre järnålder kan kanske bäst beskrivas i termer av nätverk och personliga relationer: till stormannen knöts ett nät av människor som var beroende av honom, men av vilka han själv också berodde. Dessa personer kan ha varit krigare, det vill säga stormannens hird, den jordbrukande befolkningen i området som kanske erlade någon form av tribut (d.v.s. betalade en form av skatt), samt de personer som var direkt knutna till gården, exempelvis hantverkare, bönder, tjänare och trälar.

Positioner i nätverk

I detta nätverk, på lokalplanet, var stormannen en mycket viktig person. På lokalt, regionalt och överregionalt plan, ingick stormannen i andra nätverk, i olika elitskikt, där han kunde inta både centrala och perifera positioner, alltså både ha viktiga och mindre viktiga funktioner. På lokalplanet kunde det röra sig om andra stormän, mäktiga bönder, och i Järrestads fall är det rimligt att tänka sig att Jarl åtminstone tidvis hade en central position.

På regionalt och överregionalt plan kunde stormannen inta perifera positioner, exempelvis i förhållande till en ”överherre”. Man kan anta att dessa positioner var föränderliga, att stormän med stor personlig karisma och utstrålning kunde utveckla sin maktbas och tvärtom, att stormän kunde förlora stora delar av sin makt till andra stormän.

Ska man göra en liknelse med dagens samhälle kan man förenklat säga att stormannen motsvarar Skånes politiker; de bestämmer över Skåne. Men de kan inte göra hur de vill, det finns en annan ”storman” – Sveriges riksdag och regering – som bestämmer över ett större landområde, nämligen Sverige. De politiker som styr Sverige kan inte heller riktigt göra som de vill nu när Sverige är med i EU – en sorts ”överherre” kan man säga.

Makten – personlig visavi territoriell

Makten kan därmed antas ha varit i hög grad baserad på personlig utstrålning, på förmåga att knyta krigare till sig och politiska allianser med andra stormän. Det torde vara en missuppfattning att vid denna tid uppfatta makten som territoriell, det vill säga att man hade makt över ett avgränsat rike.

Statsbildning i Själland på 300-talet?

Forskningen har varit något splittrad i detta avseende. En slags statsbildning tros ha ägt rum på Själland redan under 300-talet, och troligtvis har flera mindre kungadömen funnits periodvis, även senare.

Det danska riket, som vi känner det under medeltiden, är troligtvis resultatet av en process som accelererar under 900-talets andra hälft, då de västra delarna av Skåne knöts hårdare till denna sfär.

Det danska riket, som vi känner det under medeltiden, är troligtvis resultatet av en process som accelererar under 900-talets andra hälft, då de västra delarna av Skåne knöts hårdare till denna sfär. Hela Skåneland, med Blekinge, var nog inte helt integrerad i ett danskt rike förrän under 1100-talet.

Såsom medeltida kungar ofta var på resande fot kan vi kanske tänka oss att stormannen ofta befann sig på resa. Antingen på plundringståg eller på fredliga resor till andra gårdar som han ägde eller hade en del i, genom exempelvis släktrelationer.

Organisatör och krigsherre

I texten Hov, djuroffer och kult framstår stormannen som kultförrättare och, i viss mån, som organisatör. Stormannen som krigsherre har ännu inte beskrivits. I själva verket kanske denna roll var den mest centrala. Man kan ställa upp följande antagande:

Under loppet av romersk järnålder (år 0–400 e.Kr.) och folkvandringstid (år 400–550 e.Kr.) börjar ett elitskikt bland befolkningen bildas lokalt i Järrestadområdet. Dessa sluter inbördes allianser men fiendskap råder också mellan dem. Konkurrensen bedöms ha varit stor på lokal nivå, och ingen storman tilläts bli alltför stor och mäktig.

En mycket viktig social institution på lokal eller regional nivå var Tinget.

När storgården i Järrestad etableras under 500-talets andra hälft var det antagligen ett resultat av en maktkamp mellan olika släkter eller individer. Troligtvis var maktkamper något återkommande i elitskiktet men samtidigt uppstod en maktbalans där en blev något starkare och mäktigare än de andra i elitskiktet. Det lokala elitskiktet har kanske funnit en maktbalans som gynnar dem som kollektiv betraktat. Man kan tänka sig att stormännen tillsammans arrangerar plundringståg och kanske utförs sådana även på ett regionalt eller överregionalt plan.

Tinget

En mycket viktig social institution på lokal eller regional nivå var Tinget. Det är högst troligt att en tingsplats fanns i nära anslutning till Järrestad. Ser vi till många av de andra häradsbildningarna i södra Skåne så finns det i flera tillfället indikationer på att namnen kan kopplas till tingsplatser. För Järrestads del finns det indikationer på en sådan plats, den såkallade ”galgebacken”, som var belägen strax söder om storgården, vid en åpassage. Jarls storgård har nog varit den närmaste belägna i området, vilket måste ha inneburit att denna gård var speciell.

Bebyggelsen i Järrestads härad

Bebyggelsen i Järrestads härad har studerats av en amerikansk forskare, Tina Thurston. Hon har skrivit en avhandling om Järrestad. Hennes undersökning ger ett intressant bidrag till diskussionen av maktens möjligheter och begränsningar under den yngre järnåldern och fram till 1000-talet, då hallen som företeelse blir föråldrad och ersätts med andra maktideal.

Thurstons analys gick ut på att mäta yngre järnåldersbosättningarna i området och utifrån denna bedömning beskriva samhället. Det visar sig då att Järrestad inte är den största bosättningen i området; i själva verket finns 4–5 bosättningar som är mer eller mindre lika stora. Samtliga dessa bosättningar torde ha kontrollerats av ett elitskikt. Slutsatsen blir att i stället för att tala om en makthierarki kanske man kan använda termen maktoligarki, det vill säga att makten var delad inom ett elitskikt och fördelad på dessa sju gårdar. Hade det varit en makthierarki hade en storman bestämt över de andra sex stormännen.

Denna bedömning kan vara riktig, men mycket tyder på att storgården i Järrestad intog en överordnad roll i relation till de övriga gårdarna; vilket ju inte heller motsägs av Thurstons analys. Viktigt är att betona att Jarl i många avseenden säkert fick ta hänsyn till de övriga lokala stormännens intressen; detta torde ju förövrigt ha varit en förutsättning för att mer omfattande, utåt riktade plundringståg skulle kunna anordnas. Man kan inte utesluta att andra bosättningar faktiskt har varit Jarls egendom; dessa kan sammantaget ha varit betydligt större än andra stormäns. Denna diskussion visar hur svårt det är att uppskatta hur samhällen fungerade under förhistorisk tid.

Relaterade berättelser

  • 743_listing

    Hildr

    En berättelse om maktförhållandet mellan hövdingfamiljer och trälar under järnåldern. Texten berör även vikten av gåvor och smycken. Berättelsen utspelar sig vid byn Järrestad, strax utanför Simrishamn.

    Läs berättelsen

  • 7_listing

    Peredslava

    Genom en krukmakerskas personliga berättelse skildras villkoren för trälar under vikingatiden. En text som belyser skandinaviskt slaveri och slavhandel. Berättelsen utspelar sig vid byn Järrestad, strax utanför Simrishamn.

    Läs berättelsen

Källredovisningar

Litteratur

Preliminär populärvetenskaplig redovisning av storgården finns i:
Söderberg, B. 2001. ”Järnålderns Järrestad.” I: Burman, P. (red). Österlen 2001. Tidsresa längs Tommarpsån. Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i Sydöstra Skåne. Simrishamn. Sid. 84-91.
Landskapet och miljön beskrivs i samma bok:
Liljegren, R. ”Tommarpsån och dess omgivningar.” sid. 16-31. Hellerström, S. & Liljegren, R. ”Den första båtfärden.” sid. 32-43.

Sydöstskånska gravar samt bebyggelse i det brett upplagda Gårdlösaprojektets syntesvolym som inkluderar ekonomiska och sociala analyser av järnåldersbebyggelsen:
Stjernqvist, Berta. 1993. Gårdlösa. An Iron Age Community in its Natural and Social Setting III. Chronological, Economic and Social Analyses. Acta Regiae Societatis Humaniorum Literarum Lundensis LXXXI. Lund.

Den kanske mest intressanta parallellen till storgården:
Jørgensen, Lars. 1998. ”En storgård från vikingetid ved Tissø, Sjælland – en foreløbig presentation.” I: Larsson, L. & Hårdh, B. (red.). Centrala platser, centrala frågor. Samhällsstrukturen under järnåldern. Uppåkrastudier 1. Arkeologiska institutionen, Lunds universitet. Distribueras genom Almqvist & Wiksell International.

Undersökningarna vid Tissø finns också publicerade i digital form, på danska Nationalmuseets hemsida under rubriken Pågående forskning. Gå också in på Kalundborgs museums hemsida som har material om Tissø som ett led i en pågående utställningsverksamhet.

Flera artiklar i Uppåkrastudier 1 är av stort intresse; ytterligare en parallell till Järrestad finns i Svend Åge Tornbjers artikel:
”Toftegård – en fundrik gård fra sen jernalder og vikingetid.”
Samt Ulf Näsmans artikel
”Sydskandinavisk samhällsstruktur i ljuset av merovingisk och anglosaxisk analogi eller i vad är det som centralplatserna är centrala?”
Artikeln är en övergripande diskussion om centralplatserna (storgårdarna) och Näsman företräder den danska forskningstraditionen där den danska riksbildningen ses som en mycket lång och utdragen evolutionistisk process.

En förnämlig samling av artiklar som är intressanta i sammanhanget är:
Callmer, J. & Rosengren, E. (red.). 1997. ”…gick Grendel att söka det höga huset…” Arkeologiska källor till aristokratiska miljöer i Skandinavien under yngre järnålder. Hallands Länsmuseers Skriftserie No 9 / GOTARC C. Arkeologiska Skrifter No 47.
En forskningshistorisk översikt finns i Johan Callmers artikel:
”Aristokratiskt präglade residens från yngre järnåldern i forskningshistorien och deras problematik.”
En intressant utblick görs av Charlotte Fabech i artikeln:
”Slöinge i perspektiv.”
Storgårdarna och makten sätts in i ett övergripande historiskt sammanhang av Thomas Lindqvist i artikeln
”Den politiska kulturen i Östersjöområdet under yngre järnålder och vikingatid.”
För förståelsen av stormannens roll, det ideologiskt ”tunga” hallområdet, och en ingång i sagalitteraturens hallmiljöer rekommenderas en artikel av Lars Lönnroth:
”Hövdingahallen i fornnordisk myt och saga.”

Mer spännande litteratur om högresta hallar och deras givmilda ägare:
Herschend, F. 1997. Livet i Hallen. OPIA 14. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

-1998.Life of the Good. OPIA 15. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet.

En populär vetenskaplig framställning av vikingatidens Skåne av mycket hög klass (hallavsnitt och diskussion av riksbildningsprocess ingår):
Svanberg, F. 2000. Vikingatiden i Skåne. Historiska Media. Lund.

En mycket intressant bok har nyligen utgivits där del II innehåller en uttömmande och provokativ diskussion om de aristokratiska miljöerna och deras utveckling i ett internationellt perspektiv:
Nicklasson, P. 2001. Strävsamma bönder och sturska stormän. Stafsinge och Halland från bronsålder till medeltid. Arkeologiska institutionen, Lunds universitet. Distribueras genom Almqvist & Wiksell International.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten