Klågerupsupproret 1811

Det var oroliga tider i slutet av 1700-talet. Franska revolutionen 1789 är bara ett exempel. Ståndssamhället med adel, borgare, präster och bönder började ifrågasättas. I Skåne, som var ett jordbrukslandskap med få jordägare och många jordlösa bönder, blev det större protester än i andra delar av Sverige.

I Europa var det krig. Sverige (inklusive nuvarande Finland) och Danmark–Norge stod på olika sidor i kriget. Danmark–Norge stod på Frankrike och Napoleons sida, Sverige stod på Storbritanniens sida. Skåne var återigen ett känsligt gränsområde, precis som det varit på 1600-talet då Sverige och Danmark var i krig med varandra.

Förstärkning av den svenska krigsmakten

En förutsättning för att Sverige skulle kunna hävda sina intressen i den stora europeiska kraftmätningen var att landets krigsmakt stärktes. På våren 1810 hade riksdagen fattat beslut om att all jord i riket som ännu inte roterats eller använts för rustning vid krigsfara skulle utnyttjas för en extra rotering – extra utskrivning av soldater – efter samma grunder som den redan roterade jorden.

Dessutom fick konungen rätt att vid hotande anfallskrig ta ut förstärkningsmanskap bland män mellan 20 och 45 år, dock inte fler än 50’000 man. Detta manskap skulle i första hand tas ut på frivillig väg, i andra hand genom lottning. Lottning är precis vad det låter som, man drog helt enkelt lott om vem som skulle tas ut i krig och vem som fick stanna hemma.

Studenter, ämbetsmän, borgare, hemmansägare och andra liknande grupper i samhället var undantagna från krigstjänst. Därmed kom bördan att vila främst på bondesamhällets obesuttna grupper, det vill säga de som inte ägde någon jord.

Tung börda på de jordlösa

Studenter, ämbetsmän, borgare, hemmansägare och andra liknande grupper i samhället var undantagna från krigstjänst. Därmed kom bördan att vila främst på bondesamhällets obesuttna grupper, det vill säga de som inte ägde någon jord.

Systemet upplevdes av många som en klasslagstiftning och det hade många likheter med lantvärnet vars olyckor fanns i färskt minne hos befolkningen. En skillnad var emellertid att de soldater som sattes upp enligt detta nya system, helt skulle införlivas med det indelta regemente som låg närmast och ha samma förmåner som de ordinarie soldaterna. De skulle alltså få samma träning som de ordinarie indelta soldaterna.

Minnen från finska kriget

Minnena från finska kriget 1808–1809 levde kvar bland befolkningen. Många av de militärt otränade i lantvärnet hade dött, antingen i kriget eller i den tyfus som härjade på skeppen tillbaka till Sverige. När skeppen kom tillbaka till Stockholm fick de sjuka soldaterna ligga kvar på skeppen ett par dagar för att inte smitta ner staden. Det innebar att många dog i brist på vård. Det kom bondebefolkningen ihåg. Inte ville man utsätta sina söner för samma behandling.

Rika köpte sina söner fria

Dessutom hade soldaterna varit dåligt utrustade, pengar till både skor och gevär hade saknats. De rika i samhället hade kunnat köpa sina söner fria från kriget, soldaterna kom därför från bondesamhällets lägre skikt – drängar först och främst. Allmän värnplikt fanns ju inte. Skulle nu de sämst ställda i samhället än en gång tvingas ut i krig? Skulle de rika återigen slippa undan?

Protester mot nya utskrivningen 1811

På våren 1811 påbjöds extra rotering samt uttagandet av 15’000 man förstärkningsmanskap. Uttagandet av förstärkningsmanskapet ledde i Skåne till oroligheter på många håll eftersom uttagningen kom att äga rum innan den extra roteringen var genomförd.

Möte om extra roteringen

I juni höll landshövdingen i Malmöhus län, greve Rosen ett möte i Helsingborg med representanter för socknarna i Luggude härad. Syftet med mötet var att diskutera den extra roteringen samt uttagningen av förstärkningsmanskapet.

Protestmöte

Medan mötet pågick samlades en stor skara drängar utanför staden och krävde att få tala med landshövdingen. De församlade erbjöd sig att liksom allmogen på Gotland, att alla skulle undergå militär utbildning för att vid behov försvara landet. Att bara vissa skulle väljas ut ville man inte vara med om.

Som motprestation krävde de att extraroteringen först skulle verkställas så att den ordinarie indelta armén i första hand användes vid ett fientligt anfall.

Erfarenheterna från lantvärnet fanns säkert i bakgrunden. Situationen blev spänd men efter övertalning gav sig de flesta frivilligt hem.

Några vägrade dock att bege sig hemåt innan de fått tala med landshövdingen och trupper sattes in för att skingra dem. Två personer arresterades.

Kalabaliken i Klågerup

Även i södra Skåne jäste missnöjet bland de lägre skikten inom bondesamhället – drängar, backstugusittare och inhyseshjon – de som skulle få bära bördan av den ökade försvarsberedskapen.

Omkring 1200 drängar samlades vid Torups gård

Rädslan för ett allmänt uppror spred sig och militär sattes in för bevakning. Kulmen på dessa oroligheter nåddes i juni 1811 då mellan 1’200 och 1’500 drängar samlades vid Torups gård där de åt och drack ur Torups förråd.

Klågerups gård

De arga drängarna begav sig därefter till Klågerups gård. Kommendanten i Malmö major Hampus Mörner ryckte ut med 150 ryttare och två mindre kanoner. Många av drängarna flydde när de fick reda på att soldaterna var på väg. Omkring 800 stannade för att slåss.

Många flydde i panik, ett 40-tal slaktades av soldaterna. 183 personer greps på Klågerups gård, ytterligare 100 man greps på väg hem. 289 personer och fördes till Malmöhus fästning. I det kalla och fuktiga fängelset drabbades många av rödsot och olika febrar.

Soldater anföll

Försök att genom övertalning få drängarna och de andra att skingras misslyckades och Mörner lät trupperna anfalla. Drängarna hade ingen chans mot Mörners tränade soldater. Många av de protesterande hade varken ätit eller sovit på två dygn, de flesta var berusade.

Många flydde i panik, ett 40-tal slaktades av soldaterna. 183 personer greps på Klågerups gård, ytterligare 100 man greps på väg hem. 289 personer och fördes till Malmöhus fästning. I det kalla och fuktiga fängelset drabbades många av rödsot och olika febrar. Maten var dålig och hygienen obefintlig.

Totalt ställdes 395 personer inför rätta för delaktighet i händelserna. En tredjedel av fångarna dog av sjukdomar i fängelset innan rättegången. Tjugo dödsdomar avkunnades men endast tre verkställdes. När förhören började ett par veckor senare utpekades Mårten Bengtsson som en av de pådrivande i Klågerupsupproret.

Dödsdomar

Den 4 november 1811 fick de sina domar på Stortorget i Malmö. Fängelsevistelsen hade satt sina spår, fångarna var hålögda och man kunde känna stanken på 50 meters avstånd. Mårten Bengtsson, Lars Larsson och Hans Olsson dömdes till att mista höger hand, halshuggas och steglas.

Flera andra dömdes också till döden, andra till spöstraff och fästningsstraff. 210 frikändes, 60 dömdes till lottning. Lottning innebar att den dömde fick dra lott om han skulle halshuggas eller avtjäna ett långt fästningsstraff. Att få fästningsstraff är ungefär det samma som att få fängelsestraff. Fästningsstraff var dock tuffare eftersom man fick arbeta hårdare.

Efter att ha sökt nåd hos kungen så omvandlades de flesta domar från dödsstraff till fästningsstraff. Lottningen ändrades också till fästningsstraff. Det var endast tre dödsdomar som inte ändrades till fästningsstraff; Mårten Bengtssons, Per Ottarssons och Per Hurtigs.

Kritik mot de hårda maktmedlen

Protesterna mot den nya utskrivningen visade på de spänningar mellan obesuttna (fattiga som inte ägde jord) och besuttna (jordägande bönder och godsägare) som fanns inom bondesamhället i Skåne vid denna tid. De hårda maktmedel som användes mot de protesterande drängarna i södra Skåne var extremt hårda och utsattes för kritik redan i samtiden. Kanske spelade Skånes utsatta militärgeografiska läge i det pågående stormaktskriget en roll för agerandet.

Vad ledde protesterna till?

Vid riksdagen 1812 annullerades ordern om uttagning till försvarsmanskap. Istället så införde man något som kallades beväringen där i princip alla unga män skulle få en viss militär utbildning. Beväringen följdes senare av den allmänna värnplikten som vi har än idag.

Relaterade berättelser

  • 760_listing

    Mårten Bengtsson, del 1

    En omfattande berättelse om drängarnas uppror i början av 1800-talet. Om upprinnelsen till och de hårda straff som utdelades efter Klågerupsupproret. Berättelserna utspelar sig i Bara, på Torups slott och i Malmö.

    Läs berättelsen

Källredovisningar

Litteratur

Kämpe, Alfred. Svenska allmogens frihetsstrider, Stockholm, 1974.

Bondeupproret i Skåne 1811: en bibliografi. Malmö, 1996, Malmö stadsbibliotek.

Nilsson, Fredrik. I rörelse – Politisk handling under 1800-talets första hälft, Lund, 2000.

Ohlén, Carl-E. (red.) Dagligt liv i Skåne – Boken om liv och leverne i landskapet från 1800 till 1920, Göteborg, 1970.

Rosborn, Sven. (red,) 1811 – Bondeupproret i Skåne, Malmö, 1991.

Weibull, Martin. (red.) ”Bref och handlingar rörande Bondeupploppet i Skåne 1811”. I: Samlingarna utgifna för De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening, vol 4, Lund, 1876.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten