Några snapphaneförfattare
Kategori: Fritidsnöjen, konst och musik
Det finns ganska många författare som har skrivit om ”snapphanarna” och beskrivit deras liv och öden. Gemensamt för en del av författarna är att de skriver skönlitteratur.
Innehåll:
Genom att skriva skönlitterärt betyder det att de inte behöver skriva om något som har hänt på riktigt, utan kan låta läsaren följa med på spännande äventyr som innehåller både fantasi och fakta.
Okänd författare
En författare som tidigt skrev om ”snapphanarna” var en person som man inte riktigt vet vem det är. Författaren har nämligen skrivit under pseudonym, d.v.s. ett antaget namn.
Boken, med titeln Snapphanarna, kom ut 1831 och är förmodligen skriven av en man. Men vilken man som döljer sig bakom pseudonymen O.K. är inte klargjort. Man tror att det kan vara någon av följande tre män: Carl Otto Palmstierna, August Reinhold Mannerheim eller Lars Arnell.
Gjøngehøvdingen
En annan författare som även han skrivit om ”snapphanar” är dansken Carl Brosbøll. Han föddes år 1816 och blev med tiden en mycket folkkär författare.
Brosbøll, som gav ut flera historiska romaner, skrev under pseudonymen Carit Etlar. Han gav år 1853 ut boken Gjøngehøvdingen, som handlar om Svend Povlsen, som ibland kallas för Göingehövdingen.
Även om Brosbøll är historiskt kunnig så begränsar han inte boken till enbart fakta. I stället låter han fakta och fantasi blandas i boken.
Carl Brosbøll, som gav ut flera historiska romaner, skrev under pseudonymen Carit Etlar. Han gav år 1853 ut boken “Gjøngehøvdingen”.
Cederborg
Ytterligare en, som författat flera böcker om ”snapphanar”, är Carl August Cederborg. Cederborg föddes år 1849 i norra Skåne. Han skrev flera böcker, tre av dem kan man kalla för ”snapphaneromaner”.
Det är Göingehöfdingen och snapphanarne, som kom ut år 1899, Den siste snapphanen som kom ut året därpå, och Snapphaneblod som kom ut 1913.
I sina böcker beskriver Cederborg på ett fängslande sätt om olika ”snapphaneöden”. Han blandar fakta med spännande fiktion och håller läsaren i spänning.
Framställning som banditer
Vad man märker, då man läser Cederborgs romaner, är att han berättar ur en synvinkel som framställer svenskarna som hjältar och ”snapphanarna” som brottslingar och rövarpack. Han skriver inte om hur svenskarna skövlade i Skåne, och vilka grymheter de gjorde sig skyldiga till. I stället framställs svenskarna som ädla, goda människor som bara ville väl.
Skildring av ett folk lidande av krig
Lite senare litteratur som berör ”snapphanarna” finner vi bland annat hos Artur Lundkvist. Lundkvist, som föddes i norra Skåne år 1906, har varit mycket produktiv, inte minst som lyriker och författare.
År 1968 gav han ut boken Snapphanens liv och död. I boken beskriver Lundkvist målande hur bönderna i Göinge led under Skånska kriget, och man förstår att hans sympatier finns hos bondebefolkningen. Men Lundkvist sympatiserar inte bara med bönderna, utan med alla de människor som råkade illa ut på grund av kriget som drabbade invånarna i Skåne.
Försvenskningen av Skåne
Sven Edvin Salje var en annan, mycket produktiv författare, som skrivit om ”snapphanarna”.
Salje, som föddes år 1914 och dog 1998, har bland annat skrivit en trilogi om hur invånarna i Skåne, Blekinge och Halland påverkades av försvenskningen. Den första boken i trilogin Man ur huse kom ut 1958. Två år efter följde boken Kustridaren, och 1968 gav han ut Natten och brödet som avslutade trilogin. Även Salje blandade sanning och saga när han skrev sina böcker.
Böcker för yngre läsare
Gunilla Kihlgren som växte upp i Knislinge under mitten av 1900-talet har skrivit böcker för lite yngre läsare. Hennes första bok om ”snapphanar” som heter I snapphaneland, kom ut 1985.
Boken kretsar mycket kring syskonen Måns och Sissa, och hur de upplevde krigsåren. Den historiska bakgrunden i boken är riktig, därtill lägger Kihlgren in Måns och Sissas spännande öden.
Måns och Sissa märker hur svårt det kunde vara att leva i Skåne under Skånska kriget, och utan att man riktigt själv visste hur det gått till så tillhörde man den skara av människor som kallades för ”snapphanar”.
Kim M. Kimselius
Författaren Kim M. Kimselius har specialiserat sig på historiska äventyrsböcker. År 2006 utkom hennes bok Snapphanar!, där man följer de två barnen Ramona och Theo, som hamnat på varsin sida i kriget mellan Sverige och Danmark 1676. Kimselius har skapat en levande skildring av en tid full av motsättningar och svårigheter. Hennes berättelse, som ingår i en serie om de båda barnen, griper tag i en redan från första sidan.
Snapphaneresan
Kim M Kimselius utkom i slutet av 2008 med en ny bok om “snapphanar”, Snapphaneresan, i samarbete med de s.k. snapphanekommunerna Hässleholm, Osby och Östra Göinge.
Källredovisningar
Litteratur
Blom, Arne K, och Jan Moen. Snapphaneboken. Vejbystrand 1987.
Salje, Sven Edvin. Man ur huse. Stockholm 1958.
Salje, Sven Edvin. Natten och brödet. Stockholm 1968.
Skriv ut (utskriftsvänligt format)
