Sankta Tora - helgonkult i Torekov
Kategori: Livsåskådning, tro och tankar
Genom århundraden har legenden om Sankta Tora levt vidare i Torekov, ett fiskeläge i nordvästra Skåne. Sankta Tora är sjöfararnas, men även de födande kvinnornas, skyddshelgon berättas det. Vem var hon, denna Tora? Finns där någon sanning bakom legenden?
Innehåll:
Vilket kom först, hönan eller ägget? Tora eller Torekov? Är helgonet döpt efter byn eller byn efter helgonet? Det vet man inte. Eftersom det inte finns något helgon med namnet Tora varken i de katolska helgonförteckningarna eller på någon annan plats i Norden så tror man att Tora fått namn efter Torekov. Men det kan lika gärna vara tvärt om…
I Danmark byggde man ofta kapell på gamla hedniska kultplatser för att underlätta övergången från hednisk kult till kristendom.
Hedniska kultplatser
I Danmark byggde man ofta kapell på gamla hedniska kultplatser för att underlätta övergången från hednisk kult till kristendom. Tack vare kungliga privilegiebrev så vet man att Sankta Toras kapell fanns redan 1344. I Torekov har det funnits en källa nere på stranden dit folk har vällfärdat ända fram på 1800-talet. Källvattnet ansågs bota sjukdomar av olika slag.
Gamla traditioner bakom källkult
Källkult har gamla traditioner i Norden och är ofta förknippad med guden Tor som, liksom Tora, var sjöfartens beskyddare. Många av de källor som tidigare varit helgade åt Tor blev efter kristendomens införande helgade åt Sankt Olof istället.
Religionsbyte medförde namnbyte på kultplatser
Sankta Tora kan sägas vara en kvinnlig variant av Sankt Olof. Troligtvis var alltså Torekov en gammal känd kultplats, helgad åt guden Tor, som efter det att Danmark och Skåne kristnats övergick till att vara en kristen helig plats helgad åt Sankta Tora. Man kan tycka det gick lite väl enkelt för den nya religionen att byta asaguden mot ett kristet helgon. Men deras uppgift var den samma. I Sankta Toras fall var det att skydda sjöfarare, precis som Tor tidigare gjort.
Hedniska kultplatser blev kristna
Varför förbjöd kyrkan inte bara de hedniska kultplatserna istället för att göra om dem till kristna platser? Saken är den att de som vallfärdade till de gamla kultplatserna skänkte pengar till guden så att man säkert skulle få gudens beskydd. Det blir mycket pengar! Pengar som kyrkan tyckte att de lika gärna kunde få. Alltså anpassade man de hedniska kultplatserna till den nya religionen. Alla blev nöjda och glada, kyrkan fick pengar och människorna fortsatte att få beskydd.
Ett rikt kapell
Sankta Toras kapell hade stora rikedomar och privilegier redan på medeltiden. Kapellet ägde samhället Torekov och dessutom flera gårdar runt omkring på Bjärehalvön. Helgonet hade även fått stora penninggåvor och dyrbara föremål av de som bodde i området.
Privilegier för invånarna i Torekov
Torekovs invånare hade särskilda förmåner, med ett annat ord kallat privilegier. Dessa privilegier hade de haft sedan tidig medeltid, exakt hur länge vet man inte. Det finns bevarade privilegiebrev från 1467 fram till 1631. Ett privilegiebrev från så tidigt som 1344 finns bevarat genom en avskrift i 1467 års privilegiebrev från Christian I.
I en berättelse är Tora ett av tre syskon, de andra två heter Arild och Gille.
Donationer gav skattelättnade
Exakt vad dessa privilegier innebar vet man inte riktigt, men varje år på Sankt Knuts dag strax efter jul (7 januari) skulle alla invånare i Torekov betala en summa pengar till Sankta Tora. Om man gjorde det så slapp man betala en del skatter som annars skulle betalas till staten. Säkerligen fanns det fler fördelar med att betala till Sankta Tora. Varje gång Danmark fick ny kung så ansökte Torekovsborna om att få sina privilegier förnyade. Det fick de utan problem.
Kopplingar till Sankt Peders i Lund
Kapellet Sankta Tora hörde på något sätt ihop med Sankt Peders nunnekloster i Lund. Varje år betalade kapellet en summa pengar till klostret i Lund. Kanske var det nunneklostret som rent praktiskt skötte förvaltningen av kapellet och dess inkomster? Någon måste ju ha ansvar för de gåvor som strömmade in till Sankta Tora.
Dessutom lär Sankta Tora, vem hon än var, vara begraven i Lunds domkyrka enligt en legend.
Vem var Tora?
Har hon funnits i verkligheten? Det vet man inte. Däremot finns det olika berättelser om henne.
I en berättelse är Tora ett av tre syskon, de andra två heter Arild och Gille. Arild hör då ihop med byn Arild på Kullen, och Gille hör ihop med Gilleleje eller Tisvildeleje på Nordsjälland. På dessa platser finns det källor där man offrat, Arilds källa och Helene källa. Troligtvis har även dessa källor varit heliga redan innan Danmark och Skåne kristnades för 1000 år sedan.
I både Torekov och Tisvildeleje finns det än idag en ganska stor sten på stranden som påstås ha märken efter helgonets kropp.
En annan berättelse om Tora påstår att hon var en norsk kungadotter som drunknade och flöt iland i Torekov. Där på stranden ska en blind man ha rört vid henne och då fått tillbaka synen. Som tack lät han bygga ett kapell till hennes ära.
Torekovs kyrka
Sankta Toras kapell fick efter reformationen, då helgonkulten avskaffades inom protestantismen, namnet Torekovs kyrka. Kyrkan brann år 1858 och en ny kyrka byggdes. Inget finns kvar av Sankta Toras kapell.
Sankta Toras Gille
Sankta Tora lever dock kvar i Bjärebygden. 1980 invigdes Sankta Toras Gille i Torekov. Gillet har som uppgift att vårda minnet av Sankta Tora, sprida kunskap om henne, samt att stödja forskningen kring henne och den bygd hon dyrkades i.
Källredovisningar
Litteratur
Fritzell, Gunnar. ”S:ta Thora och Torekov”. I: Bjärebygden, 1974.
Fritzell, Gunnar. ”S:ta Thora och hennes kyrka”. I: Bjärebygden, 1980.
Skriv ut (utskriftsvänligt format)
