Skånska kyrkor

Under 900- och 1000-talet spreds kristendomen i Skåne och i takt med det byggdes tidiga kristna träkyrkor.

Kyrkorna, så kallade stavkyrkor, var förmodligen ofta enkelt byggda med ett rektangulärt långhus och ett mindre, lite lägre, kor.

Stavkyrkor

Utvändigt var stavkyrkorna byggda av stående plankor eller kluvna stammar. Väggarna var troligen tjärade, precis som taket. På taket låg träspån, och kring dörröppningen kunde det finnas vackra utskurna dekorationer.

Eftersom stavkyrkorna var gjorda av trä krävdes det att man höll efter byggnaden, speciellt de delar som kom i kontakt med marken, eftersom fukten gjorde att träet ruttnade med tiden. Dessutom fanns risken att byggnaden kunde fatta eld om man slarvade med ljus eller bloss.

En tysk kyrkoman vid namn Adam Bremen berättar i sin krönika att det under 1070-talet fanns 300 kyrkor runtom i Skåne. Nu ska man inte uppfatta siffran som att det fanns just exakt 300 kyrkor i Skåne. Däremot visade Adam att han var nöjd med antalet kyrkor som fanns i landskapet.

När man började bygga kyrkor i Skåne fanns det ingen tradition att bygga i sten.

11 stavkyrkor i Lund

I Lund restes det under 1000-talet inte mindre än 11 stavkyrkor. Man har bland annat funnit lämningar efter Sankta Maria Minor och Sankt Clemens, båda låg i närheten av Stortorget i Lund. Sankta Maria Minor har varit en stor kyrka, ungefär 24 meter lång, med väggplankor av ek.

Stenkyrkor

När man började bygga kyrkor i Skåne fanns det ingen tradition att bygga i sten. Stenbyggnader var i stället något exklusivt som bara mäktiga stormän eller kungar hade råd och möjlighet att uppföra.

Heligkorskyrkan i Dalby

Det byggdes dock ett par stenkyrkor som redan under 1000-talet. En av dem har försvunnit för länge sedan; det var biskopskyrkan i Lund som stod där nuvarande domkyrkan står. Den andra kyrkan står fortfarande och det är den så kallade Heligkorskyrkan i Dalby, som därmed är den äldst bevarade stenkyrkan i Norden. Delar av kyrkan har gått förlorad i bränder, ras m.m., men än idag kan man se unika delar av den ursprungliga kyrkan.

Lunds domkyrka

Det var även under 1000-talet som byggandet av nuvarande Lunds domkyrka påbörjades. Kring en mindre stenkyrka påbörjades under 1080-talet byggandet av den nuvarande domkyrkan. Det omfattande arbetet med Lunds domkyrka fortgick under flera årtionden.

Till Lund och kyrkobygget kom kunniga stenhuggare, murmästare och skulptörer från Europa som tillsammans med skånska hantverkare uppförde domkyrkan.

Inte förrän vid mitten av 1100-talet stod domkyrkan klar, och idag är Lunds domkyrka den förnämst bevarade romanska kyrkobyggnaden i Norden.

Under 1100-talet och 1200-talet tog sedan byggandet av stenkyrkor fart, mer än 300 stenkyrkor byggdes då runtom i Skåne. Framförallt 1100-talet var en kyrkobyggnadsperiod, då det fortfarande var en nyhet med stenhus i Norden.

Landsbygdskyrkor i romansk stil

Som mönster för landsbygdens kyrkor stod domkyrkan i Lund med dess romanska stil (rundbågsstil).

Landsbygdskyrkorna hade ofta ett långhus, ett smalare kor och längst i öster fanns en halvrund absid. Ibland fanns det också tornbyggnader på kyrkorna som antingen var kvadratiska, rektangulära eller runda.

Det var dock långt ifrån alla kyrkor i romansk stil som hade torn. I de fall där kyrkan hade torn brukar man tala om att det har funnits en patronus (t.ex. en högadlig person) som haft ett starkt inflytande i socknen. Mannens familj kunde då ha en särskild läktare i tornet, och även gravplats under golvet i tornet.

Vä, Hammarlunda, Gualöv och Bjäresjö

Det finns förhållandevis många välbevarade romanska kyrkor runt om i Skåne. Ett exempel är den stora kyrkan i Vä, strax utanför Kristianstad. Andra exempel är kyrkorna i Hammarlunda, Gualöv, och Bjäresjö för att nämna några.

Kvadersten

Ordet kvader kan härledas från latinets quadrus, som betyder fyrkantig och av quattuor (fyra). En kvadersten, eller ett kvaderblock, är en i det närmaste rätvinklig, i fyrkant huggen natursten.

Byggnadsmaterial

Som byggnadsmaterial till de romanska kyrkorna användes bland annat kvadersten, även om det var vanligare att man använde sand- eller kalksten. Väggarna, som ofta gjordes metertjocka, byggdes i så kallad skalteknik, vilket innebar att stenarna lades som ett skal och i mellanrummet mellan stenarna fyllde man sedan på med småsten och kalkbruk.

Eftersom det var dyrt att anlita stenhuggare smyckade man inte så många av kyrkorna med stenskulpturer, och i de fall man gjorde det var det oftast vid portalerna.

Fönsteröppningarna på de romanska kyrkorna utmärkte sig genom sina små rundbågiga öppningar som satt högt uppe på kyrkmurarna. Många av de ursprungliga fönsterna finns inte kvar längre, eftersom man under århundradena har förstorat fönsterna flera gånger om. Kyrktaken täcktes från början med spån eller blyplåt. När man sedan började tillverka tegel lade man olika former av tegelpannor som taktäckning.

Tegelkyrkor

I början av 1200-talet, eller något tidigare, började man uppföra kyrkor i tegel.

Gumlösa kyrka

Den äldsta tegelkyrkan, inte bara i Skåne utan i hela Sverige, är Gumlösa kyrka som invigdes år 1192 av ärkebiskop Absalon.

Till skillnad från många andra tegelkyrkor har fasadteglet på Gumlösa kyrka aldrig blivit överputsat, därför kan man än idag se det vackra röda teglet. Andra välbevarade tegelkyrkor finns bland annat i Maglehem, Gislöv och Kiaby.

Under senare delen av medeltiden, från omkring mitten av 1200-talet fram till början av 1500-talet började man bygga ut flera av de redan befintliga kyrkorna i så kallad gotisk stil (spetsbågsstil).

Då tillkom vapenhus och västtorn och koren gjordes ibland större. Den gotiska stilen skiljde sig från den romanska på så vis att det var en smäckrare byggnadskonstruktion.

Man strävade efter att ge kyrkan ett höjdsträvande utseende och man byggde höga kyrkorum med stora fönster som skulle understryka höjdsträvan.

Efter reformationen i början av 1500-talet ersatte renässansstilen den gotiska. Något större inflytande när det gäller kyrklig arkitektur i Skåne fick inte renässansen – bortsett från interiörerna i kyrkorna.

Kristianstads renässanskyrka

Ett lysande undantag är dock heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad som uppfördes 1618-1628 på befallning av den danske kungen Christian IV. Den blev Nordens största och mest praktfulla renässanskyrka.

Nya kyrkor under 1700- och 1800-talen

Under 1700-talet utvidgades de äldre kyrkorna med en så kallad nykyrka. Det innebar ofta en utvidgning/tillbyggnad av de redan befintliga kyrkorna – i stället för att bygga helt nya kyrkor.

Exemplen på äldre kyrkor som byggts om under 1700-talet är många, här kan nämnas kyrkorna i

  • Färlöv
  • Glumslöv
  • Vitaby
  • Rinkaby
  • Västra Sallerup

Från 1800-talets mitt fram till omkring sekelskiftet pågick en produktiv period i det skånska kyrkobyggandet både vad gäller tillbyggnader av de äldre kyrkorna men även i form av nyuppförande.

Billinge, Limhamn och Bunkeflo

Byggnadsmaterialet framför andra var nu maskingjort tegel (tegeltillverkningen mekaniserades i Skåne under 1870-talet), och de höga röda tegelkyrkorna gjorde ett väsentligt inslag i landskapet. Några nybyggda kyrkor var kyrkorna i Billinge, Limhamns och Bunkeflo.

Allhelgonakyrkan i Lund

Den mest imponerande nyuppförda kyrkobyggnaden under 1800-talet var nog ändå Allhelgonakyrkan i Lund, som invigdes på Alla helgons dag år 1891 – därav namnet.

En av orsakerna till att det skedde ett uppsving i kyrkobyggandet under sista delen av 1700-talet och under 1800-talet berodde på att befolkningen i Skåne ökade. Det rådde med andra ord platsbrist i kyrkorna. Lösningen blev att utvidga de gamla kyrkorna, eller att bygga nya.

Nybyggandet ledde ibland till att äldre kyrkor revs eller att de äldre kyrkorna i fortsättningen stod tomma och öde.

Det fanns de som var kritiska till att de gamla medeltida kyrkorna revs, bland annat professor Lauritz Weibull. Men det var många människor som välkomnade de nya större kyrkorna och det var inte förrän år 1920 som kyrkobyggnader skyddades genom en kunglig kungörelse.

Under slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet har de gamla medeltida skånska kyrkorna återigen blivit populära. Inte minst vid bröllop och andra högtider verkar många människor föredra de mindre, äldre kyrkorna framför de nyare och mer pampiga.

Kyrkobyggnaden i landskapet

Det skånska landskapet har sedan långt tillbaka präglats av kyrkobyggnaderna. Sett ur ett nationellt perspektiv utmärker sig faktiskt Skåne när det gäller antalet kyrkor i landskapet. Även om det finns stora variationer inom landskapet, där antalet kyrkor per km² i norra Skåne är betydligt färre än t.ex. i södra Skåne, så framstår kyrktätheten i Skåne som anmärkningsvärd – inte minst i den sydvästra delen av landskapet.

Om man vill kan man, som faktiskt Carl von Linné gjorde på sin tid, en klar dag klättra upp på en lämplig höjd för att räkna kyrktorn. Befinner man sig på den skånska slättbygden lär det vara mödan värt!

Källredovisningar

Litteratur

Kling, Jörgen. ”Från rokoko till nyklassicism” I: Skånes hembygdsförbund årsbok 1997. Skånska kyrkor. (Karin Bauman och Göran Hallberg, red.). Lund 1997, s. 114-124.

Mildner, Carl-Axel. ”Medeltida stavkyrkor och stenkyrkor”,I: Skånes hembygdsförbund årsbok 1997. Skånska kyrkor. (Karin Bauman och Göran Hallberg, red.). Lund 1997, s. 9-82.

Mildner, Carl-Axel. ”Renässansens och barockens kyrkor omkring 1527-1730”, Skånes hembygdsförbund årsbok 1997. Skånska kyrkor. (Karin Bauman och Göran Hallberg, red.). Lund 1997, s. 83-113.

Skansjö, Sten. Skånes historia. Lund 1997.

Wienberg, Jes, ”Kirkerne og befolkningen i Ystadområdet”, I: By, huvudgård och kyrka. Studier i Ystadsområdets medeltid. (Hans Andersson och Mats Anglert, red.). Stockholm 1989, s. 243-264.

Digital media

“kvader”. I: Nationalencyklopedin, 2006.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten