Skånskan - dialekt i två länder

Vad är egentligen en dialekt? Ordet dialekt kommer från grekiskan och betyder ”samtal” eller ”sätt att tala”.

I Sverige är ju riksspråket svenska, trots det så låter det annorlunda när man t.ex. jämför hur en skåning och en norrlänning pratar.

Flera olika dialekter inom skånskan

Skånskan är en dialekt precis som norrländskan är en. Men egentligen är det inte så enkelt att man kan säga att skånskan är en dialekt, det finns nämligen flera olika dialekter inom Skåne. Man pratar inte på samma sätt i norra Skåne som i södra Skåne, och inte på samma sätt i östra Skåne som i västra.

Urnordiskan - gemensamt språk för Norden

Men det har faktiskt varit så att vi har haft ett gemensamt språk i stora delar utav Norden under en lång tid. Fram till 800-talet talades ett gemensamt språk i Sverige, Norge och Danmark, ett språk som idag kallas urnordiska.

Låneord förändrar språket

I och med att Norden började kristnas från och med 800-talet, så kom dock det danska språket successivt att förändras genom att en mängd nya lånord infördes. De nya orden som började användas hörde samman med den nya kultur som kristendomen innebar. (Idag kan vi jämföra med hur svenskan påverkats av en mängd nya lånord som införts på grund av tekniska nyheter, t.ex. ord som chatta, internet o.s.v.)

Danmark spred språkliga förändringar

Danmark som låg nära kontinenten var det nordiska land som först tog emot nyheter i form av språkförändringar. Detta spreds sedan vidare till övriga Norden. Trots att det danska språket påverkades av kristendomens införande så fortsatte det att finnas så stora likheter mellan det danska och svenska språket att man uppfattade det som ett enda språk - man kallade det ”dansk tunga”.

Så när Skåne blev svenskt år 1658, i och med freden i Roskilde, är det svårt att säga att det fanns ett gemensamt språk i det danska riket. Dialekterna i Jylland skiljde sig åt från de själländska och de skånska.

Tyskland inflytelserik

Under medeltiden fortsatte det danska språket att ta intryck ifrån andra språk, framförallt tyskan. Det fanns gott om tyskar i Danmark, ofta bodde de i städerna där de arbetade som köpmän. Det fanns även tyskar som hade höga poster inom kungens kansli.

Tyska vid hovet och i armén

Inflytandet från det tyska språket fortsatte under 1500- och 1600-talen, man talade tyska vid hovet, och i armén var det mycket vanligt att officerarna gav order på tyska.

Det danska riksspråket

Det var också nu under 1500- och 1600-talen som man kan börja tala om ett gemensamt riksspråk i Danmark. Nu hade ju konsten att trycka böcker börjat sprida sig över världen – så också till Danmark, varför även ett gemensamt skriftspråk började etableras.

Men det tog lång tid för riksspråket att slå igenom. Så när Skåne blev svenskt år 1658, i och med freden i Roskilde, är det svårt att säga att det fanns ett gemensamt språk i det danska riket. Dialekterna i Jylland skiljde sig åt från de själländska och de skånska.

Skånskan - en särart av danskan

Den skånska dialekten utvecklades tidigt mot en egen särart inom det danska språket. Medan inflytandet från det tyska språket inverkade betydligt på dialekterna i Jylland och på de danska öarna, så påverkades inte skånskan lika mycket.

Den skånska dialekten gick alltså sin egen väg, även om skånskan har påverkats både utav danskan och svenskan.

Mycket gemensamt med själländskan

Det skånskan bland annat har gemensamt med danskan, och då i synnerhet själländskan, är att t ofta uttalas som d, mat uttalas t.ex. många gånger mad, på samma sätt förhåller det sig med t.ex. tak som uttalas tag, k blir alltså g.

Eftersom läskunnigheten var mycket dålig bland de skånska bönderna så var svenska ofta det första språket barn och ungdomar fick lära sig att läsa och skriva.

Inslag av centralsvenskan

Det finns även inslag av centralsvenska i skånskan, vilket särskiljer den från danskan. I Skåne, precis som i centrala Sverige, säger vi kasta, till skillnad från danskan som inte har ändelsen –a på slutet. I Danmark säger man istället kaste.

Geografi påverkar utvecklingen av dialekter

Det går inte att säga när en dialekt började utvecklas, och det är också svårt att dra några gränser för var man talar si och var man talar så. Men ofta var det så att olika dialekter började utvecklas på grund av geografiska avgränsningar.

Det kunde t.ex. vara så att en stor sjö delade ett område åt, vilket gjorde att människorna på ena sidan sjön började utveckla en speciell dialekt som skiljde sig från människorna på andra sidan.

På samma sätt kunde det vara så att människor som bodde på en plats som låg avlägset och svårframkomligt utvecklade en speciell dialekt, eftersom de fick färre influenser från omvärlden. Området i nordöstra Skåne, var ett av Danmarks mest avlägsna hörn i riket och dialekten där skiljde sig avsevärt från riksdanskan.

Skriftspråket ger förståelse för talspråket

Men hur talade man då i Skåne på 1600-talet? Ja, det är naturligtvis omöjligt att säga eftersom man inte har kunnat spara samtal från den tiden. Vad man får göra är att man tittar på skriftspråket för att försöka förstå talspråket.
Ett exempel på hur man skrev är ifrån Kristianstad den 20 september år 1616. Det är en kvinna som träder inför rådstugan (ungefär som vår tingsrätt idag) och berättar sin historia. Mads Knudsen, som är skrivare vid rätten, skriver ned vad kvinnan säger, hon börjar med att säga; ”Wed Naffn Sara, och sagde hun seg At hun Wiste Iche huor hun war föedt…”. Kvinnan heter alltså Sara, och hon berättar att hon inte vet var hon är född någonstans. Så kunde det alltså se ut i början av 1600-talet.

Försvenskningen av språket

När Skåne blev svenskt så påbörjades en försvenskning av det tidigare danska landskapet, en försvenskning som successivt hårdnade. Ett effektivt sätt att knyta det forna danska landskapet till Sverige var att försäkra sig om att det svenska språket infördes. Eftersom läskunnigheten var mycket dålig bland de skånska bönderna så var svenska ofta det första språket barn och ungdomar fick lära sig att läsa och skriva. Dittills hade många utav dem inte varit skriv– eller läskunniga, och när de nu lärde sig att läsa och skriva så gjorde de det på svenska – inte på danska.

Svenska ABC-böcker

Införandet utav det svenska språket underlättades genom flera faktorer, bl.a. genom att svenska läseböcker, kallade ABC-böcker, spreds bland den skånska allmogen. ABC-boken var en nybörjarbok för de som skulle börja lära sig läsa. Den omfattade vanligtvis 16 eller 24 sidor. På bokens första sida stod alfabetet, tillsammans med siffror. På sista sidan var det ofta en tupp avbildad och en vers skriven. Versen antydde att tuppen värpte godsaker till den som var flitig och ris till den som var lat.

Svensk katekes ersatte dansk

Förutom ABC-böckerna spreds även katekeser på svenska som ersatte de danska. Katekeser var böcker med religiöst innehåll som beskrev de centrala budskapen i kristendomen. Det var även av mycket stor betydelse att gudstjänsten som prästen höll skulle vara på svenska, prästen skulle föregå med gott exempel. Om en präst eller klockare, (En man som arbetade inom kyrkoväsendet. Hans uppgifter var bl.a. klockringning, ansvar för kyrkosång samt att se till att befolkningens kunskaper i läsning och skrivning förbättrades), ertappades med att predika eller sjunga psalmer på danska så kunde de bli avskedade och förlora sin tjänst.

Grundandet av Lunds Universitet

Ett annat sätt att försäkra sig om att det svenska språket spreds var att grunda Lunds universitet, vilket invigdes år 1668. Tidigare hade de män som velat utbilda sig studerat vid universitetet i Köpenhamn, något som förbjöds från och med 1658.

Lång övergångsperiod

Men även om försvenskningen utav Skåne gick anmärkningsvärt fort innebar det självfallet inte att de människor som talade danska ena dagen, vaknade nästa dag och talade svenska. För många äldre människor var det förmodligen mycket svårt att lära sig svenska, för de flesta äldre blev det nog en fråga om att lära sig förstå svenska, även om de kanske aldrig själva lärde sig att tala eller skriva det. För de yngre människorna var det antagligen lättare, även om det nog fanns en muntlig och skriftlig tvåspråkighet under en lång övergångsperiod.

Källredovisningar

Litteratur

Kristianstads rådstugubok 1616 – 1637. Rådhusrättens äldsta protokoll. (Bertil Ejder och Thorsten Andersson utg.). Skånsk senmedeltid och renässans nr. 16. Lund 1998

Ohlsson, Stig Örjan. Skånes språkliga försvenskning 1. Om skriftspråket under Skånes övergångstid. Lund 1978.

Skansjö, Sten. Skånes historia. Lund 1997.

Helmer Lång och Sten-Bertil Vide red. Skånsk – svensk – dansk – ordbok. Från A! till Örrk!. Höganäs 1995.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten