Spel och lekar under 1500-talet

Tärningsspel, schack och kortspel var populära som tidsfördriv på 1500-talet – för de som ville dobbla, det vill säga spela.

Tärningsspel

Ett populärt spel var tärningsspel. Tärningarna var fyrkantiga, och hade ”ögon” på varje sida – precis som idag. När man under 1500-talet talade om att spela kort eller tärning, använde man nästan aldrig ordet spela – man sade dobbla istället.

Ben eller horn

Då man spelade, eller dobblade, med tärningarna, som nästan alltid var gjorda av ben eller horn, skakade man dem i handen och kastade dem sedan på ett bord. Det fanns även mindre tärningar som tillverkats av hästtänder. Även tärningar av keramik eller bränd lera förekom, men var ovanliga. Vid finare tillfällen skakade man inte tärningarna i handen, utan i en bägare varifrån de kastades ut på bordet.

Vartavl

Ofta användes ett speciellt spelbräde som kallades ”vartavl” på danska. Antingen fick man poäng beroende var på bordet tärningarna hamnade, eller så hade man brickor som man spelade med. Hur brickorna flyttades bestämdes av vilket tal man hade fått på tärningarna.

Ebenholts

Spelborden kunde se olika ut, det fanns både enklare och mer eleganta bord. De allra enklaste tillverkades i hemmen. De mer eleganta borden kunde vara tillverkade av ebenholts (ett träslag) med vita detaljer av ben.

Ebenholts

Ordet ebenholts kommer från tyskans Ebenholz, av det latinska ebenus (med samma betydelse), vilket ytterst kan härledas till det egyptiska ordet hbnj med samma betydelse, samt tyskans Holz (trä). Ebenholts är en samlad benämning på många, mestadels tropiska träslag med tung, hård och tät ved. Kärnveden är vanligtvis svart eller mörkbrun.

Redan i den forntida egyptiska möbeltillverkningen användes ebenholts. Under tidig medeltid började man importera ebenholts till Europa. Träslagets unika egenskaper har gjort det till ett av världens dyraste. Används till bl.a. finare möbelarbeten och trädetaljer som ska motstå stort slitage, t.ex. pianotangenter och vävskyttlar.

Spel om pengar

Många gånger spelade man om pengar, ofta stora summor. Christian IV förlorade vid ett tillfälle mer än 5000 kronor i spel. Saknade man pengar kunde man sätta häst, vapen, kläder eller liknande som insats.

Staten försökte hämma lusten att spela om pengar eftersom det ofta ledde till slagsmål, eller andra tråkigheter. Om man försökte dra någon inför rätta därför att motparten inte betalat sina spelskulder gick man tomhänt därifrån. Enligt överheten var man nämligen inte tvungen att betala sina spelskulder. Det var alltså ett sätt för staten att försöka hålla tillbaka spelandet.

På samma sätt var det stränga straff om man råkade i slagsmål, eller slog ihjäl varandra på grund av spel. Den som avlidit fick inte jordfästas på kyrkogården, utan begravdes på galgbacken. Den som begått dråpet fick det strängaste tänkbara straffet – avrättning.

Schack

Schack var ett spel som ansågs fint att spela. I s.k. finare familjer fick barnen lära sig spela schack redan från det att de var små. Att sex–sjuåringar spelade var inte ovanligt. Schackbrädet var ofta vackert och dyrbart utformat, precis som schackpjäserna.

Kortleken man använde under 1500-talet hade liksom idag 52 kort och fyra olika färgsviter.

Trä eller ben

Före 1500-talet hade schackpjäserna ofta varit tillverkade i trä eller ben – så att de inte gick sönder om en uppretad förlorare ville kasta iväg dem. Men från 1500-talet och framåt började pjäsernas utseende att förändras. De blev nu rätt så smala pjäser stående på en rundad fot. Varje schackpjäs kunde vara ett litet konstverk, ibland tillverkat av guld.

Kortspel

Kortspel var ett vanligt sätt att roa sig under 1500-talet. Influenserna hade man fått från Frankrike, varifrån seden att spela kort spreds från slutet av 1400-talet till övriga Europa och Skandinavien.

52 kort, fyra färger

Kortleken man använde under 1500-talet hade liksom idag 52 kort och fyra olika färgsviter: spader, hjärter, ruter och klöver. Men eftersom det inte fanns några specifika regler hur kortlekarna skulle se ut och eftersom kortlekarna tillverkades i olika städer i skilda länder kunde de skilja sig åt utseendemässigt.

Alla spelade kort

Både vuxna och barn spelade kort. Det hände att föräldrar blev varnade för risken att deras barn spelade för mycket kort, och därmed försummade sina plikter. Såväl kvinnor som män spelade kort, och det var inte bara bland de finare kretsarna som kortspel förekom, utan även allmogen roade sig med det.

Boll- och kägelspel

Utomhus ägnade man sig ofta åt olika boll- eller kägelspel. Oavsett om man tillhörde de högre kretsarna i samhället eller bondebefolkningen, så spelade man olika slags kägelspel som liknar de vi spelar idag.

Bollen man använde för att slå ner uppställda käglor kallades ofta för bossel, men i t.ex. adelskretsar kallades den för klot. Man kunde även använda en liten pinne, som man kastade mot käglorna för att få omkull dem.

Olika slags bollspel var också populära. Adliga och andra personer ur de högre samhällsskikten byggde speciella bollhus där de ägnade sig åt de olika bollspelen. Men även allmogepersoner spelade bollspel. Det var dock nästan uteslutande män och pojkar som spelade – det tycks inte ha varit ett spel där kvinnor och flickor deltog.

Källredovisningar

Litteratur

Troels-Lund, Dagligt liv i Norden på 1500-talet. Del VI, Vardag och fest. Stockholm 1934.

Swahn, Jan-Öjvind, Nationalencyklopedin multimedia. Malmö 2000. Sökord: ”spelkort” samt “ebenholts”, NE.se


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten