Laurentius Taagelykke

757_listing

Kyrkoherden Taagelycke hade valt sida. Han var dansk men stod på svenskarnas sida. Kriget rasade och många tyckte att prästen gjort fel. Men han ändrade sig aldrig, den orubblige prästen i den oroliga tiden kring år 1675.

Petrus Taagelycke var arg. Inom honom kokade det av ilska. Varför skulle far alltid vara så envis?
Alla andra här i Bjäre-bygden hade vett att hålla sig väl med danskarna. När de kom och lade stora delar av Skåne under sig hade många varit glada. Nog hörde Skåne mer till Danmark än till svenskarna! Och tyckte man något annat så höll man tyst om det.

Men inte far. Han hade haft tjänst som kyrkoherde i Tåstarp och Hjärnarp sedan 1651. Envis som alltid gjorde han klart för alla att svenska konungen hade hans trohet och lojalitet. Sådan var lagen och den tänkte far följa såsom präst i svenska kyrkan. Nu verkade det som om han skulle få betala för sin trohet och envishet.

Det var mitt under högmässan som de hade kommit. Tre karlar, klädda i trasiga kläder, marscherade högljutt pratande uppför mittgången. Petrus kände igen dem som snapphanar. Och snapphanar var trogna Danmark, för danskarna lät dem göra som de ville uppe i skogsbygderna. Snapphanarna ville ha sin frihet kvar och inte lyda några svenska lagar. Det här luktade bråk.

Petrus sneglade upp mot far i predikstolen. Han var mitt i predikan och fortsatte som om inget hade hänt. Ändå märkte Petrus att fadern också hade sett de tre inkräktarna. Vad skulle hända nu?

En iskyla spred sig i kyrkan. Folk satt blickstilla, med huvudet rakt fram och blicken fästad vid ryggen på den som satt framför. Inte bli inblandad.

När de tre männen kommit ända fram till predikstolen stannade de. En av männen drog fram något han haft gömt under rocken. Petrus kände hur hjärtat drog ihop sig i bröstet. En musköt! Skulle de skjuta far?!
När Laurentius såg musköten tystnade han. Uppifrån predikstolen hade han en utmärkt överblick. Han såg rädslan hos folk som satt i bänkarna, Petrus vita ansikte och den lömska uppsynen hos de tre snapphanarna. Han låg illa till. Ändå försökte han le uppmuntrande.

– Vad får er att stövla in på det här sättet i kyrkan? undrade han med fast röst.

Männen gapskrattade till svar. Den längste av dem sa:

– Vi har något att viktigt att uträtta. En förrädare och svenskvän mitt ibland oss som vi vill omvända. Kan du gissa vem det är?

Laurentius svarade inte. Han såg blickarna från Petrus. Petrus, som inte förstod varför hans far envisades med att vara den svenska kungen trogen. Som inte förstod att en präst i svenska kyrkan inte kunde lyda någon annan än Sveriges konung.

– Här skall ingen omvändas! sa Laurentius. Inte på det sätt ni menar i alla fall.

Det blev signalen. Sådan fräckhet kunde de tre männen inte tåla. En av dem stormade upp i predikstolen, tryckte in Laurentius i ett hörn och skrek:
– Här ska du få för ditt svensk-fjäsk!

Petrus slog händerna för ansiktet. Han ville inte titta, ändå gjorde han det. Han såg hur mannen tryckte upp musköten i ansiktet på far. Och så in med pipan i munnen. Nu skulle far dö!

Petrus höll händerna för öronen och blundade så hårt han kunde. Snart skulle skottet komma.

Men det gjorde det inte. Nästa gång Petrus tittade, så var de tre männen på väg ut ur kyrkan. Mor hade sprungit fram till predikstolen och böjt sig över far som stod lutad mot kanten på predikstolen. Han höll sig för munnen och blodet rann mellan fingrarna på honom.

Folk flydde med blicken i marken. Snart var kyrkan tom. Mor och Petrus fick ensamma hjälpa far tillbaka till prästgården.

Några dagar senare mådde far bättre, men tänderna han hade förlorat skulle han aldrig få tillbaka. Det hördes knappt vad han sa mer. Och när Petrus gick till granngården för att träffa sin bästa vän Martin fick kamraten inte komma ut.

Petrus förstod varför. Dansk eller svensk. Rätt eller fel.

Relaterade berättelser

  • 786_listing

    Sthen Jacobsen

    En berättelse som tar avstamp mitt under kriget mellan Danmark och Sverige. Texten, skriven i dagboksform, innehåller en nära skildring av krigets grymheter under 1600-talet. Berättelsen utspelar sig i Kågeröd, Köpenhamn och utanför Landskrona.

    Läs berättelsen

  • 793_listing

    Uggle-Per

    En skildring av ett krigshärjat Skåne under 1600-talet där värvning av “snapphanar”, hårda levnadsvillkor och bestraffning var vanligt förekommande. Berättelsen utspelar sig vid Loshult.

    Läs berättelsen


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten