Om Peder Winstrup

  • Faktamaterial inlämnat av Göran Larsson.

Källredovisningen är delad i två delar: först en källförteckning, därefter personfakta.

Källredovisningar

Litteratur

Hansson, K F, Lundabiskopen Peder Winstrup före 1658. Lund 1950.

Hansson, K F, Peder Winstrup som svensk biskop 1658–1679. Föreningen Gamla Lunds årsskrift 1952.

Engelhardt, Paul Erik, ”Var biskop Peder Vinstrup en ”vendekåbe”.” I: Ale 4/2000.

Green, Allan, Biskopar i Lunds stift 1638–1865 och händelser kring dem. Malmö 1986.

Lunds stifts herdaminne, biskopsbandet.

Arkiv

I det så kallade biskopsarkivet på Landsarkivet i Lund finns handlingar från Peder Winstrup.

Personfakta

Större bild

© Typoform, Terra Scaniae

Peder Winstrup (PW) föddes den 30 april 1605 i Köpenhamn. Hans far hette Peder Jensen Winstrup och var biskop över Själlands stift.

När PW var tre år dog hans far men hans mor gifte om sig med faderns efterträdare så PW växte trots allt upp som biskopsson.

Tack vare den stora förmögenheten som PW ärvt efter sin far kunde han resa ut i Europa för att fortsätta sina studier efter avslutad skolgång i Danmark.

Han studerade fem år i Wittenberg och två år i Jena, båda städerna ligger i Tyskland.

PW valde att utbilda sig till präst som både sin far och styvfar, och studerade därför teologi.

Professor Johann Gerhard i Jena hävdade att en stark furstemakt var det statssystem som bäst överensstämde med Guds vilja. PW höll med honom.

Det var nog därför som PW beundrade den svenske kungen Gustaf II Adolf som hade stora framgångar i det Trettioåriga kriget (1618–1648). PW skrev en hyllningsdikt till Gustaf II Adolf efter hans seger vid Breitenfelt 1631. PW hyllade Gustaf II Adolf som protestantismens räddare. Trettioåriga kriget var nämligen till stor del ett religionskrig mellan katoliker och protestanter.

Efter sin tid i Tyskland på 1620-talet återkom PW till Danmark 1632. Han utnämndes till professor i fysik vid universitetet i Köpenhamn. 1634 gifte han sig med Maria Baden, en borgmästardotter från Horsens. Horsens ligger i Jylland.

Året efter, 1635, utsågs han till kung Christian IV:s hovpredikant och reste därmed tillsammans med kungen varthän han än begav sig. Christian och PW kom att få ett nära förhållande eftersom kungen ofta biktade sig för PW. Kung Christian IV hade stort förtroende för PW och betraktade honom som en nära vän.

Vid 33 års ålder utnämndes PW till biskop över Lunds stift som då omfattade Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. Lunds närhet till Köpenhamn innebar att PW även i fortsättningen hade goda förbindelser till kungen och därmed maktens centrum. PW ansågs som en duglig biskop men med hårda nypor. Han var väl medveten om sin ställning i samhället och tålde inte att hans position ifrågasattes.

Sverige var ännu 1643 involverat i Trettioåriga kriget. Med styrkor som fanns på kontinenten anföll den svenska armén Danmark söderifrån (i Jylland) utan att först förklara Danmark krig. Året efter gick svenskarna in i Skåne norrifrån. Kriget, som kallas Horns krig, pågick 1643–1645 innan freden i Brömsebro slöts. Freden innebar att Danmark fick avstå bland annat Halland till Sverige på 30 år. Kriget drabbade biskop PW hårt, dels minskade hans inkomster drastiskt eftersom Halland övergick i svensk ägo, dels plundrades hans privata bibliotek som förvarades i domkyrkan under kriget.

PW gick till hårt angrepp mot de svekfulla svenskarna, som han kallade dem. Han gjorde ett hårt angrepp på de “krigsgalna svenskarna” återigen på ett prästmöte 1647 där han tackade Gud som räddat Danmark från Sveriges erövringsförsök.

1657 förklarade Danmark krig mot Sverige. Målet var bland annat att ta tillbaka det förlorade Halland. Kriget blev en katastrof för Danmark. Istället för att vinna tillbaka Halland förlorade man Skåne, Blekinge, Halland, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län till Sverige vid freden i Roskilde 1658. I fredsfördraget försökte danskarna få en garanti om att biskoparna i de förlorade provinserna skulle få behålla sina ämbeten men Sverige sa nej. Det gällde nu för PW att komma överens med de svenska makthavarna för att få stanna kvar som biskop i Lunds stift.

Den 1 mars 1658 löstes PW från sin trohetsed till den danske kungen Frederik III. Fem dagar senare, den 5 mars, landsteg den svenske kungen Carl X Gustaf i Helsingborg där han mottogs av biskop PW med delegation. Den 20 april svor PW trohetsed till Carl X Gustaf. Samma dag blev PW utnämnd till adelsman.

För PW och de andra som levde på hans tid var en personlig trohetsed en allvarlig sak som inte kunde brytas lättvindligt. Lydnaden under en viss furste eller kung vägde tyngre än tillhörigheten till en viss stat.

PW:s religiösa övertygelse var att allt som hände var enligt Guds vilja och det skulle man rätta sig efter. Men han gjorde några uttalanden som trots allt tyder på att han hellre sett att Skåne tillhörde Danmark än Sverige.

PW fann sig i sin nya situation och försökte på olika sätt stärka sin ställning hos de nya makthavarna. När PW träffade Carl X Gustaf för första gången tog han upp tanken på att grunda ett universitet i Lund. Han försökte även återfå Halland till Lunds stift. Eftersom Carl X Gustaf dog redan 1660 så sköts planerna på ett universitet i Lund på framtiden. Inte förrän 1668 sattes planen i verket.

I fredsbestämmelserna i Roskilde ingick att de erövrade landskapen skulle få behålla sin gamla rätts- och kyrkoordning. Detta tog PW på fullaste allvar, han tillsatte lediga tjänster med dansk/skånska präster framför svenskfödda präster. Han försökte bevara den gamla danska kulturen i Skåne så gott det gick. Själv skrev och talade han på danska under hela sin livstid.

Biskop PW såg noga till att bevaka sina egna intressen, främst när det gällde ekonomiska frågor. Han var ofta i konflikt med både sina egna präster i stiftet och med de svenska ämbetsmännen. Det gick så långt att det var tal om att avsätta honom men man fruktade då att han skulle flytta till Danmark och därifrån motarbeta Sverige på alla möjliga sätt. Nej, då var det trots allt bättre att ha honom kvar i Sverige och under kontroll. När Carl XI kröntes 1675 assisterade PW ärkebiskopen, liksom han hade gjort tidigare vid den danske kung Frederik III:s kröning.

År 1676 utbröt Skånska kriget. Danmarks kung Christian V uppsökte PW i Lund och bad honom ställa sig på Danmarks sida i kriget. PW lär ha svarat att om han bara blev löst från sin trohetsed till Sveriges kung, så skulle han gärna svära den danska kungen trohet.

När det blodiga slaget vid Lund pågick utanför stadens norra port dukade PW upp en festmåltid för segraren. Traditionen säger att PW:s hustru Maria hade två tunnor vin i beredskap, ett gott vin och ett surt. Man kan gissa sig till vilket vin som makarna Winstrup bjöd den svenske kungen på för att fira segern!

PW hann uppleva slutet på Skånska kriget innan han dog den 7 december 1679. Han ligger i en kista i kryptan i Lunds domkyrka. PW blev Lunds siste danske och förste svenske biskop.


Skriv ut (utskriftsvänligt format)

Tipsa en vän om den här texten